77 – Profetens (صلى الله عليه وسلم) död

Detta genomförde han i tio år. Därefter dog han, men hans religion finns kvar – må Allâhs välsignelse och fred vara med honom.

 


FÖRKLARING

 

Detta utförde profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i tio år efter Hidjrah. Efter att Allâh hade fullbordat religionen genom honom och förärat Sig över de troende i fullaste mått, tog Allâh honom till Sig och lät honom enas med högsta sällskapet – profeterna, de sanningsenliga, martyrerna och de rättfärdiga.

Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) blev sjuk i slutet av Safar och början av Rabî´ al-Awwal. Med inlindat huvud gick han ut till människorna och gick upp på predikstolen. Därefter läste han upp trosbekännelsen och det första han nämnde efter det var att be om förlåtelse för Uhuds martyrer. Sedan sade han (i betydelse):

”Allâh lät en av Sina tjänare välja mellan detta liv och det som finns hos Honom. Han valde det som finns hos Allâh.”

Abû Bakr (radhiya Allâhu ´anh) förstod vad han menade och började gråta och sade: ”Vi offrar våra fäder, mödrar, barn, oss själva och vår egendom för dig.” Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade då (i betydelse):

”Ta det lugnt, Abû Bakr.”

Därefter sade han (i betydelse):

”Den som har varit givmildast mot mig med sitt sällskap och sin egendom är Abû Bakr. Om jag skulle ta en annan nära vän än min Herre, skulle jag ha tagit Abû Bakr. I stället får det bli nära vänskap och kärlek i islam.”[1]

Måndagen den tolfte Rabî´ al-Awwal, eller den trettonde, år 11 efter Hidjrah tog Allâh honom till Sig. På sin dödsbädd doppade han sin i hand i vatten, strök sitt ansikte med det och sade (i betydelse):

”Det finns ingen sann gud utom Allâh. Döden har verkligen sina krämpor.”

Därpå riktade han blicken mot himlen och sade (i betydelse):

”Allâh, det högsta sällskapet!”[2]

Han avled den dagen. Människorna blev alldeles utom sig och hade all rätt att bli det. Då kom Abû Bakr (radhiya Allâhu ´anh), gick uppför predikstolen, lovprisade Allah och sade:

“Den som brukade dyrka Muhammad skall veta att Muhammad har dött, och den som brukade dyrka Allâh skall veta att Allâh är levande och inte dör.”

Därefter läste han upp:

وَمَا مُحَمَّدٌ إِلاَّ رَسُولٌ قَدْ خَلَتْ مِن قَبْلِهِ الرُّسُلُ أَفَإِن مَّاتَ أَوْ قُتِلَ انقَلَبْتُمْ عَلَى أَعْقَابِكُمْ

”Muhammad är ingenting mer än ett sändebud och andra sändebud har kommit och gått före honom. Om han dör eller stupar i strid, kommer ni då att göra en helomvändning?” (3:144)

إِنَّكَ مَيِّتٌ وَإِنَّهُم مَّيِّتُونَ

”Du skall dö och de skall dö.” (39:30)

Människorna började gråta häftigt och var då övertygade om att han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade dött. Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tvättades i sina kläder utav högaktning. Därefter lindades han i tre vita bomullsplagg utan vare sig skjorta eller turban. Sedan förrättade människorna bönen för honom i uppdelade grupper utan någon imam.

Efter att kalifen hade blivit lovad tro och lydnad, begravdes han natten till onsdagen – må hans Herres högsta välsignelse och fullkomligaste fred vara med honom.

[1] Muslim (2382).

[2] al-Bukhârî (4449).