77. Medlingens två villkor

Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

Bayân-ul-Ma´ânî fî Sharh Muqaddimati Ibn Abî Zayd al-Qayrawânî, sid. 60

Abû Muhammad ´Abdullâh bin Abî Zayd al-Qayrawânî (radhiya Allâhu ´anh) sade:

Han kommer att ta ut därifrån de stora syndare från profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) samfund som får erhålla hans medling.

FÖRKLARING

Troende syndare får lämna helvetet, antingen tack vare Allâhs favör eller också till följd av medlarnas medling. Den störste medlaren är Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Utav föräring av medlare och nåd mot den bemedlade, låter Han honom medla för den Han vill. Också änglar, gudsfruktiga och rättfärdiga människor och barn som dog innan puberteten ska medla. Allâh har gett dem allesammans rätt att medla för de troende på Domedagen. Medlingen är för dem som har hamnat i helvetet så att de lämnar det samt för dem som förtjänar att hamna i helvetet så att de inte gör det. Allâh kommer att bönhöra deras medling och förskona dem från helvetet.

Medlingen har två villkor:

1 – Det sker på Allâhs tillstånd. Han (ta´âlâ) sade:

مَن ذَا الَّذِي يَشْفَعُ عِنْدَهُ إِلاَّ بِإِذْنِهِ

”Vem är den som vågar tala inför Honom utan Hans tillstånd?”1

2 – Den bemedlade ska vara troende. Otrogna och avgudadyrkare gagnas inte av medlarnas medling. Han (ta´âlâ) sade:

مَا لِلظَّالِمِينَ مِنْ حَمِيمٍ وَلَا شَفِيعٍ يُطَاعُ

”De orättfärdiga kommer inte att ha någon kär vän eller åtlydd medlare.”2

فَمَا تَنفَعُهُمْ شَفَاعَةُ الشَّافِعِينَ

”Då skall medlarnas förböner inte vara dem till någon nytta.”3

12:255

240:18

374:48