77 – Kapitel 12 – Ett ord på skämt kan få en person att lämna islam

Det kan även sägas:

”De svär vid Allâh att de inte har sagt något [ont]; men vad de har sagt är hädelse och de har hädat efter att ha antagit islam.” (10:74)

Har ni inte hört att Allâh förklarade dessa människor vara otrogna på grund av ett ord, trots att de levde på Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tid, gick ut i Djihâd med honom, förrättade bönen, betalade allmosan, vallfärdade och dyrkade enbart Allâh? Samma sak gäller dem som Allâh sade om:

”Om du frågade dem skulle de säkert svara: ”Vi bara skämtade.” Säg: ”Då var era skämt alltså riktade mot Allâh, Hans budskap och Hans sändebud? Kom inte nu med ursäkter! Ni har hädat efter att ha trott.”” (10:65-66)

Dessa människor som Allâh sade hade hädat efter att ha trott – samtidigt som de var med Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i slaget vid Tabûk – yttrade ett ord som de endast avsåg skämt med. Fundera därför på detta tvivel då de säger:

”Ni förklarar muslimer som vittnar att det inte finns någon sann gud utom Allâh, förrättar bönen och fastar vara otrogna.”

Fundera därefter på dess svar. Det hör sannerligen till det nyttigaste som finns i dessa blad.

 

Förklaring

Detta är det sjunde svaret som består av två faktorer:

Den första: Allâh (ta´âlâ) förklarade hycklarna vara otrogna efter att ha yttrat sig på ett otroget sätt. Detta trots att de var med profeten (sallâ Allâhu wa ´alayhi wa sallam), förrättade bönen, betalade allmosan, vallfärdade, gick ut i Djihâd och endast dyrkade Allâh.

Den andra: Han förklarade hycklarna vara otrogna för att de gjorde narr av Allâh, Hans budskap och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). De sade:

”Vi har inte sett någon vara glupskare, lögnaktigare och fegare än våra lärda.”1

De menade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans följeslagare. Då uppenbarade Allâh:

”Om du frågade dem skulle de säkert svara: ”Vi bara skämtade.” Säg: ”Då var era skämt alltså riktade mot Allâh, Hans budskap och Hans sändebud? Kom inte nu med ursäkter! Ni har hädat efter att ha trott.”” (10:65-66)

De förklarades vara otrogna efter att de hade trott, trots att de sade att de bara skämtade. De brukade förrätta bönen och betala allmosan. Därefter sade författaren (rahimahullâh) att svaret på detta tvivel hör till det nyttigaste som finns i dessa blad.

1 Ibn Djarîr at-Tabarî, vol. 14, och Ibn Kathîr (2/381).