76. Profeterna visade sin sorg till Allâh

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) prövar Sin tjänare för att höra honom klaga för Honom, ödmjuka sig inför Honom, tillbe Honom och härda och nöja sig med Hans beslut. Allâh (subhânah) ser Sina tjänare när Han bestämmer vad de skall prövas med. Han känner till alla deras tillstånd. Han belönar varje tjänare utmed hans avsikt och motiv. Allâh har fördömt dem som inte ödmjukar sig inför Honom och tillber Honom när de råkat ut för prövningar:

وَلَقَدْ أَخَذْنَاهُم بِالْعَذَابِ فَمَا اسْتَكَانُوا لِرَبِّهِمْ وَمَا يَتَضَرَّعُونَ

”Vi har låtit dem utstå prövningar och lidanden, men de ödmjukade sig inte inför sin Herre och de kommer inte att be om nåd.”1

Tjänaren är för svag för att förbli stadig framför sin Herre och låta bli att klaga hos Honom. Allâh prisade skapelsernas mästare, nämligen de felfria profeterna (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), för att de klagade inför Allâh. Allâh (´azza wa djall) sade om vissa av dem:

وَذَا النُّونِ إِذ ذَّهَبَ مُغَاضِبًا فَظَنَّ أَن لَّن نَّقْدِرَ عَلَيْهِ فَنَادَى فِي الظُّلُمَاتِ أَن لَّا إِلَهَ إِلَّا أَنتَ سُبْحَانَكَ إِنِّي كُنتُ مِنَ الظَّالِمِينَ

”Och han [som slukades av] en väldig fisk. Han övergav [staden] i vredesmod och trodde att Vi ingen makt hade över honom. Men [när han hade fått sitt straff] ropade han i [sin förtvivlans] mörker: ”Ingen sann gudom finns utom Du! Frî är Du från brister! Jag har i sanning handlat orättfärdigt.”2

Han prisade Ayyûb och sade:

وَأَيُّوبَ إِذْ نَادَى رَبَّهُ أَنِّي مَسَّنِيَ الضُّرُّ وَأَنتَ أَرْحَمُ الرَّاحِمِينَ

”Och Ayyûb, hur han ropade till sin Herre: ”Jag har prövats av olyckor och elände, men Du är den Barmhärtigaste av de barmhärtiga!”3

Han prisade Ya´qûb och sade:

إِنَّمَا أَشْكُو بَثِّي وَحُزْنِي إِلَى اللّهِ وَأَعْلَمُ مِنَ اللّهِ مَا لاَ تَعْلَمُونَ

”Min sorg och min smärta anförtror jag bara Allâh och Allâh har låtit mig veta något som ni inte vet.”4

Han prisade Mûsâ och sade:

رَبِّ إِنِّي لِمَا أَنزَلْتَ إِلَيَّ مِنْ خَيْرٍ فَقِيرٌ

”Herre! Jag är i stort behov av vad det än är av [Ditt] goda, som Du vill ge mig!”5

Att klaga inför Allâh (ta´âlâ) motstrider inte tålamodet eller nöjet. Faktum är att det hör till tjänarens okunnighet om hans Skapare att klaga hos någon annan i stället. Det betyder att han inte är nöjd med sin Skapare och att han inte härdar med det som Allâh har prövat honom med. Allâh hatar den som klagar på Honom hos skapelsen och älskar den som klagar hos Honom.

123:76

221:87

321:83

412:86

528:24