76. Obligatorisk allmosa på smycken

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Âdâb-uz-Zifâf, sid. 158-160

4 – Vissa1 argumenterar med att de omnämnda hadîther berör bara den som inte betalar allmosa på smycken. Deras argument är hadîthen som återberättas av ´Amr bin Shu´ayb, från sin fader, från sin fader som sade:

”Tillsammans med sin dotter kom en kvinna till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Dotterns handled var prydd med två tjocka guldarmband. Han sade till henne: ”Betalar du allmosa på det?” Hon sade: ”Nej.” Då sade han: ”Gläds du av att Allâh byter ut dem mot armband av eld på Domedagen?” Hon tag av dem, gav dem till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och sade: ”De är ämnade för Allâhs (´azza wa djall) och Hans sändebuds sak.”2

Denna bevisning är mycket svag. Sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) fördömde inte armbanden utan den obetalda allmosan på armbanden. Vad de tidigare hadîtherna beträffar, fördömer de de faktiska smyckena. Någon obligatorisk allmosa på dem kommer alltså inte på tal. Det förefaller att denna hadîth utspelade sig när sådana smycken ännu var lovliga, och att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förbjöd dem stegvis; först ålade han allmosa på dem för att slutligen förbjuda dem. Det kan skådas i de tidigare hadîtherna, framför allt i Abû Hurayrahs hadîth:

”Den som vill ge sin älskling ett halsband av eld, skall ge henne ett halsband av guld. Den som vill ge sin älskling en ring av eld, skall ge henne en ring av guld. Den som vill ge sin älskling ett armband av eld, skall ge henne ett armband av guld. Håll er istället till silver och bruka det, bruka det, bruka det.”

Denna hadîth är ett definitivt förbud mot själva smycket och allt som indiceras med det. Det har ingenting med allmosa på smycket att göra. Faktum är att ovanstående hadîth utgör ett bevis för att det är obligatoriskt att betala allmosa på smycken. Detsamma fastställer ´Â’ishahs (radhiya Allâhu ´anhâ) kommande hadîth om allmosa på silverringar. Ingendera förbjuder användning av smycken, utan ålägger allmosa på använda smycken. Förbudet och dess motsats utdras nämligen från andra hadîther. Utifrån tidigare hadîther vet vi att cirkelformat guld är förbjudet för kvinnor, från Abû Hurayrahs och ´Â’ishahs hadîther vet vi att silver är tillåtet.

Sammanfattningsvis utgör denna hadîth inget bevis för al-Mundhirîs åsikt, ty den förbjuder inte alls armband utan poängterar obligatorisk allmosa på smycken. Därför går det inte heller att säga att den förklarar och specificerar tidigare hadîther. Denna hadîth berör en enskild incident som gör gällande att allmosa måste betalas på smycken. Alltså saknas paradox mellan de omnämnda hadîtherna.

1Det vill säga al-Mundhirî i ”at-Targhîb wat-Tarhîb (1/274). Därefter har en lärare vid Sharî´ah-fakulteten vid universitetet i Damaskus tagit efter honom och vars fel redan har klargjorts då han försvagade Abû Hurayrahs föregående hadîth. Han har aldrig gett svar på min avvisning, vilket har stärkt mitt antagande om dess styrka och riktighet än mer.

2Abû Dâwûd, an-Nasâ’î och Abû ´Ubayd i ”al-Amwâl” med en god berättarkedja. Ibn-ul-Mulaqqin autentiserade den. Ibn-ul-Djawzîs försvagning av hadîthen i ”at-Tahqîq” är en avslagen åsikt. an-Nasâ’î rapporterade den i ”as-Sunan al-Kubrâ” via ´Amr bin Shu´ayb med en sammanbunden berättarkedja och sedan med en berättarkedja utan följeslagare, varefter han sade:

”Den sammanbundna berättarkedjan är mer korrekt.”