75. Vildåsnekött

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

ash-Sharh al-Mukhtasar ´alâ Bulûgh-il-Marâm (1/77-78)

Khaybar ligger cirka 150 km nordväst om Madînah. Efter att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) utvisat Banûn-Nadhîrs judar från Madînah, slog de sig ned i Khaybar där de byggde fästningar och planterade odlingar. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) erövrade stället med krig, erhöll stora krigsbyten och delade upp dess mark bland kämparna. Ibn ´Umar (radhiya Allâhu ´anhumâ) sade:

Judarna bad Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) låta dem vara kvar där mot att arbeta där och förse dem med hälften av skörden. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Utifrån det låter vi er vara kvar där så länge vi vill.” De blev kvar där till dess att ´Umar utvisade dem till Taymâ’ och Arîhâ’.”1

De blev kvar i staden, fortsatte med odling och plantage och försåg muslimerna med hälften av skörden. Så behandlade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Khaybars invånare så länge Allâh ville. På Troendes ledare ´Umar bin al-Khattâbs (radhiya Allâhu ´anh) tid bröt de avtalet varvid ´Umar utvisade dem från Khaybar till Levantens utkanter.

Som sammanfattning är tamåsnor de åsnor som lever bland oss. De var alltså tillåtna i begynnelsen. Människor åt tamåsnekött, bered dem och drack deras mjölk. Därefter förbjöd Allâh (ta´âlâ) det köttet med Sin vishet varvid det blev förbjudet och orent. Det är ju Allâh som dömer och Han dömer vad och hur Han vill. Det Han vill förlova, förlovar Han, och det Han vill förbjuda, förbjuder Han. Allâh (´azza wa djall) häver det Han vill och Han bibehåller det Han vill.

Vad vildåsnor beträffar, är de både lovliga och rena. De lever i vildmarken. Förr brukade de finnas i stora antal i detta land, men numera är de utrotade.

1al-Bukhârî (5208) och Muslim (1551).