75. Muslimska syndare enligt Ahl-us-Sunnah

Abû Muhammad ´Abdur-Rahmân bin Abî Hâtim sade:

17 – Det är upp till Allâh (´azza wa djall) vad Han skall göra med stora syndare.

FÖRKLARING

Det är upp till Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) vad Han skall göra med troende som hamnar i synder:

إِنَّ اللّهَ لاَ يَغْفِرُ أَن يُشْرَكَ بِهِ وَيَغْفِرُ مَا دُونَ ذَلِكَ لِمَن يَشَاء

”Allâh förlåter inte den som avgudar med Honom, men Han förlåter den Han vill hans mindre synder.”1

Antingen förlåter Allâh syndaren och för in honom i paradiset utan straff, eller också för Han rättvist in honom i helvetet där han får straffas utefter sina synder.

Khawâridj tycker annorlunda. De gör gällande att den som vidhåller en enda stor synd och dör döms till evigt helvete. Mu´tazilah håller med dem delvis då de också anser att denne döms till evigt helvete. Däremot anser Mu´tazilah att denne är varken muslim eller otrogen i jordelivet. Khawâridj fastslår emellertid syndarens otro varför de anser hans liv och egendom vara lovliga att tagas. Sitt resonemang grundar de på mindre klara bevis. Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

هُوَ الَّذِيَ أَنزَلَ عَلَيْكَ الْكِتَابَ مِنْهُ آيَاتٌ مُّحْكَمَاتٌ هُنَّ أُمُّ الْكِتَابِ وَأُخَرُ مُتَشَابِهَاتٌ فَأَمَّا الَّذِينَ في قُلُوبِهِمْ زَيْغٌ فَيَتَّبِعُونَ مَا تَشَابَهَ مِنْهُ ابْتِغَاء الْفِتْنَةِ وَابْتِغَاء تَأْوِيلِهِ وَمَا يَعْلَمُ تَأْوِيلَهُ إِلاَّ اللّهُ وَالرَّاسِخُونَ فِي الْعِلْمِ يَقُولُونَ آمَنَّا بِهِ كُلٌّ مِّنْ عِندِ رَبِّنَا وَمَا يَذَّكَّرُ إِلاَّ أُوْلُواْ الألْبَابِ

”Det är Han som har uppenbarat för dig denna Skrift, där det finns fast och klart formulerade budskap – de utgör dess kärna – och andra som är mindre klara. Men de vilkas hjärtan har farit vilse går efter sådant i Skriften som är mindre klart, när de försöker så split och förvirring genom tolkning av dess innersta mening – dess innersta mening känner ingen utom Allâh. – De vilkas kunskap är fast och djupt rotad säger: ”Vi tror på detta; allt är från vår Herre.” Men ingen ägnar eftertanke åt detta utom de som har förstånd.”2

De begrundar inte alls bevisen för att stora synder inte utesluter syndaren ur tron. Han är nämligen troende med nedsatt tro. Han är troende med sin tro och syndig med sin stora synd. Han är alltså inte troende till fullo, han besitter ingen fullkomlig tro. Därför säger vi att han är troende med nedsatt tro och inte bara troende.

14:48

23:7