75 – Kapitel 12 – Muslimernas strid mot Banû ´Ubayd

De må även sägas: ”De som ´Alî bin Abî Tâlib (radhiya Allâhu ´anh) brände till döds, tillskrev sig också islam. De var ´Alîs följeslagare och studerade under följeslagarna. Däremot trodde de på ´Alî på samma sätt som det tros på Yûsuf, Shamsân och deras jämlikar. Hur kunde följeslagarna enas om att strida mot dem och förklara dem som otrogna? Tror ni att följeslagarna förklarade muslimerna vara otrogna? Tror ni att tron på Tâdj och liknande inte skadar till skillnad från tron på ´Alî bin Abî Tâlib?”

Det kan också sägas: ”Banû ´Ubayd al-Qaddâh, som härskade över Nordafrika och Egypten på Banû al-´ Abbâs tid, vittnade alla om att det inte finns någon sann gud utom Allâh och att Muhammad är Allâhs sändebud. De tillskrev sig islam, förrättade fredagsbönen och bad i samling. Men då de motsatte sig Sharî’ah inom frågor som inte vi följer, enades de lärda om att förklara dem vara otrogna och att man skulle strida mot dem samt att deras land var ett otroget land. Följaktligen angrep muslimerna dem till dess att de räddade de muslimska länderna som de besatt.”

 

Förklaring

Detta är det femte svaret. De lärda enades om att Banû ´Ubayd al-Qaddâh var otrogna. De härskade över Nordafrika och Egypten och vittnade att det inte fanns någon sann gud utom Allâh och Muhammad är Allâhs sändebud. De förrättade fredagsbönen och i samling och tillskrev sig islam. Det hindrade dock inte muslimerna att döma dem för avfall då de motsatte sig Sharî’ah inom vissa frågor. Till sist stred de mot dem och tog tillbaka det de brukade äga.