74. Tamåsnans saliv och päls

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

ash-Sharh al-Mukhtasar ´alâ Bulûgh-il-Marâm (1/76-77)

Angående tamåsnans saliv och slem, har de lärde delade åsikter om dem. Vissa säger att även de är orena utifrån den allmänna hadîthen. Andra menar att de är rena eftersom profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade om katter:

De är inte orena; de lever bland er.”1

Detsamma gäller tamåsnor; de lever bland människorna varför det är svårt att undvika dem. Således är djurets saliv och slem förbisedda. Allting annat som utsöndras från dem är orent.

Samma bevisning brukas för att fastställa åsnans svetts och päls renhet. Såväl profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som följeslagarna red åsnor, och det är allom bekant att åsnor svettas, framför allt efter långa sträckor eller om de är belastade. Dessutom blir de blöta i samband med regn. Det till trots rapporteras det inte att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans följeslagare undvek något omnämnt, vilket bevisar att åsnans päls är ren och inte oren.

1Abû Dâwûd (75), at-Tirmidhî (92), an-Nasâ’î (68) och Ibn Mâdjah (367).