Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

Fadhâ’il-ul-Qur’ân, ss. 161

al-Bukhârî sade: al-Layth berättade för oss: Yazîd bin al-Hâd berättade för mig, från Muhammad bin Ibrâhîm, som sade:

”En natt när Usayd bin Hudhayr läste suran ”al-Baqarah” började hans häst, som var fastbunden hos honom, stegra sig. När han blev tyst blev den lugn. Han återupptog läsningen, varpå den stegrade sig igen. Han återupptog läsningen igen, varpå hästen stegrade sig än en gång. Han gick iväg. Hans son Yahyâ befann sig nära den, så han fruktade att den skulle trampa honom. När han hade tagit bort honom tittade han upp och såg det han såg. Nästa morgon berättade han det för Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), som sade: ’Läs, Hudhayrs son! Läs, Hudhayrs son!’ Han sade: ’Då Yahyâ var nära den blev jag rädd att den skulle trampa honom. Jag lyfte mitt huvud och gick till honom. Då lyfte jag mitt huvud och såg något likt ett moln som innehöll något likt ljus.’ Han sade: ’Vet du vad det var för något?’ Han sade: ’Nej.’ Han sade: ’Det där var änglar som närmade sig din röst. Om du hade fortsatt läsa hade människorna sett dem morgonen därpå – de hade inte varit osynliga för dem.’”1