73. Då blev guld förbjudet för män

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Âdâb-uz-Zifâf, sid. 155-157

Vad som ytterligare försvagar påståendet om abrogeringen är att en fanatisk Hanafî inte behagades av påståendet, trots att han citerade majoritetens åsikt i sakfrågan som han tar efter, utan sade med all rätt:

”Ingen abrogering ska anammas förrän det är omöjligt att kollationera bevisen så att inget bevis behöver avvisas.”

Det är helt rätt, därom råder inga tvivel. Dessvärre vidhöll han inte den principen utan återvände till påståendet om abrogering, gick emot dem som håller sig till de förbjudande hadîtherna och sade:

”Då båda parterna är indragna i diskussionen om abrogering, är vi tvungna att ta hänsyn till datum för att kunna överväga en av de två åsikterna samt det upphävande och det upphävda. Datumet stödjer faktiskt majoritetens åsikt. Det råder inga tvivel om att följeslagarna i islams begynnelse var i stort behov av pengar… Hjälparna gav bort hälften av sina egendomar till Utvandrarna och guldringar ansågs vara högfärdiga och pampiga. När de dagarna var över och Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) erövringar ökade och människorna fick det bättre ställt, tillät profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) guld, ty då fanns inget hinder längre.”

Det kan avvisas på flera sätt:

1 – Han nämner inget historiskt bevis för att tillståndet kom efter förbudet med vilket majoritetens åsikt kan överväga den andra. Hans enda argument är att tillståndet berodde på den välfärd som rådde då. Var bevisas det?

2 – Om påståendet hade varit korrekt skulle det betytt att guld blev förbjudet för män samtidigt som det blev förbjudet för kvinnor, kanske till och med tidigare än så. Alla förnuftiga människor vet att ”islams begynnelse” åsyftar perioden i Makkah eller senast den första tiden efter utvandringen. Om sådant är fallet, kan vi konstatera att hans påstående är falskt eftersom guld blev förbjudet för män först mot slutet, sade Hâfidh adh-Dhahabî1. Den slutsatsen styrks av al-Miswar bin Makhramah (radhiya Allâhu ´anh) som berättade att hans fader sade till honom:

”Käre son! Jag har fått reda på att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) delar ut rockar som har skickats till honom. Följ med oss till honom” Vi gjorde så. Han kom ut i en sidenrock med guldknappar och sade: ”Detta har jag sparat till dig, Makhramah.” Därefter gav han den till honom.”2

Makhramah konverterade till islam under Erövringens år, det vill säga 8 ½ år efter utvandringen. Det bevisar att guld var tillåtet på profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tid innan det förbjöds före hans död, närmare bestämt cirka 1 ½ år innan. Det är den enda förklaringen varför profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) var iklädd rock med guldknappar och delade ut likadana kläder till sina följeslagare.

3 – Om det hade varit korrekt att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tillät kvinnorna använda cirkelformade smycken när hindren var borta, fordrar det att även männen skulle fått använda guld eftersom hindren var borta. Ett sådant påstående är dock falskt och sägs inte av en lärd person – och allt som medför falska följder är falskt i sig.

Måhända säger han att orsaken bakom männens guldförbud skiljer sig från orsaken bakom kvinnornas guldförbud. Vilken orsak ligger bakom kvinnornas guldförbud då? Det kan han aldrig bekräfta utan liknande påståenden som nyligen tagits upp. Hans påstående är dock bara en åsikt från en docent innan Apokalypsen. Att folk tar sin tillflykt till osannolika teorier och åsikter beror bara på att de vill undvika religionens konkretiseringar som går emot deras inriktningar, blinda efterapningar och traditioner. Följaktligen hamnar de i något som är än värre. Det hade varit mycket bättre för dem om de bara hade underkastat sig Allâhs och Hans sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) dom – vilket är alla muslimers plikt – och inte gått rakt in i liknande saker.

1Talkhîs-ul-Mustadrak (3/231).

2al-Bukhârî och Ahmad (4/328).