72. Stön i samband med smärtor

Det har redan angivits att tålamod handlar om att tjänaren erkänner att det är Allâh som har orsakat det som han har råkat ut för, räknar med belöning hos Allâh och håller igen sig själv från ofina handlingar och ord. Om det betyder att tålamod handlar om att tygla tungan så att den inte klagar hos andra än Allâh, hjärtat så att det inte känner vrede och lemmar så att de inte slår på kinderna, river sönder kläderna och liknande och att tjänaren behagas av allt som Allâh låter hända honom av allt omtyckt och förhatligt, innebär det att tjänaren besitter brister och defekter om han gör motsatsen till det omnämnda. Den som klagar hos en skapelse som sig själv har klagat på sin Herre för några av Hans skapelser. En sådan person kan liknas vid den som klagar på den som benådar honom, behandlar honom vänligt, skonar honom och besitter hans gagn och skada för någon som inte benådar honom och inte besitter hans gagn eller skada. Det bevisar en avsaknad kännedom och en svag tro att klaga på Honom som besitter skada och gagn och har allting i Sin hand inför någon som varken kan gagna eller skada. Shaqîq al-Balkhî sade:

”Den som klagar över en olycka som han har drabbats av inför någon annan än Allâh kommer aldrig att känna av sötman av lydnaden till Allâh.”

Angående att meddela skapelsen om sitt tillstånd för att få hjälp och inte för att klaga, motstrider det inte ens tålamod om personen gör det för att få råd eller hjälp med att bli av med skadan. Exempel på det är att personen får råd att behandlas med koppning, dra ut en ond tand eller be en rättfärdig person om bön. Detta liknar vid sjuklingen som berättar för läkaren om sin sjukdom.

Det har bekräftats att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade frågade sjuklingen hur han mådde. Det är ett sätt att veta hur en person har det och i vilket tillstånd han befinner sig.

Påverkar stön tålamodet negativt? Det finns två rapporteringar från Ahmad. al-Qâdhî Abûl-Husayn sade:

”Den mest autentiska rapporteringen säger att det är förhatligt då det rapporteras från Tâwûs att han hatade stön i samband med sjukdomar.”

Mudjâhid sade:

”Allt människan säger skrivs upp inklusive hennes stön när hon är sjuk.”

Flera lärda har sagt att stön är ett indirekt klagomål och således motstrider det tålamodet. ´Abdullâh bin Imâm Ahmad sade:

”Min fader sade till mig när han fick sjukdomen som han dog av: ”Hämta ´Abdullâh bin Idrîs bok.” Jag hämtade boken. Då sade han: ”Slå upp Layth bin Abî Sulayms hadîther.” Jag slog upp Layth bin Abî Sulayms hadîther. Han sade: ”Läs upp Layths hadîther.” Jag läste: ”Jag sade till Talhah att Tâwûs hatade stön under sjukdom. Han hördes inte stöna till dess att han dog.” Jag hörde inte min fader stöna under den sjukdomen till dess att han dog.”

Den andra rapporteringen säger att det inte är föraktfullt och att det inte påverkar tålamodet negativt. Däremot kan det påverka nöjet negativt. Bakr bin Muhammad berättade att hans fader sade att Imâm Ahmad blev frågad om sjuklingen som klagar på sin smärta och i fall det finns något rapporterat från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) om det. Han sade:

”Ja. ´Â’ishahs hadîth att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Åh, mitt huvud!”

al-Marwazî sade:

”Jag besökte Abû ´Abdillâh Ahmad bin Hanbal när han var sjuk och frågade honom hur han mådde. Han blev tårögd och berättade för mig om smärtorna som han upplevde under natten.”

´Allâmah Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) sade:

”Håll fast vid din kunskap att det finns två typer av stön. Det första stönet är utav klagomål och det är föraktfullt. Det andra stönet är för att få ut smärtan och vila ut och det är inte föraktfullt. Och Allâh vet bättre.”