72. Sann underkastelse

Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât al-Mukhtasarah ´alâl-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 81-82

Abû Dja´far at-Tahâwî (rahimahullâh) sade:

60 – Den ende som förskonar sin religion är han som underkastar sig Allâh (´azza wa djall) och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och refererar allt han finner oklart till den som äger kunskap.

FÖRKLARING

Det vill säga accepterar allt som förkunnats från Allâh (´azza wa djall) och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och betror det bokstavligt utan förvrängning och tolkning. Det är betydelsen av underkastelse. Imâm ash-Shâfi´î (rahimahullâh) sade:

Jag tror på det som har kommit från Allâh, i enlighet med Allâhs avsikt, och på det som har kommit från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), i enlighet med Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) avsikt.”

Och inte utifrån lust, förvrängning och människors tycken.

Den som underkastar sig, underordnar sig och därtill finner något oklart eller okänt, ska överlåta sakfrågan till Allâh (subhânahu wa ta´âlâ). Den som inte vet får referera till de lärde. Om inte heller de lärde har svaret, är det obligatoriskt att överlåta sakfrågan till Allâh (djalla wa ´alâ).