71 – Profetens (صلى الله عليه وسلم) utvandring från Makkah till al-Madînah

I tre år förrättade han bönen i Makkah. Sedan beordrades han att utvandra till al-Madînah.


FÖRKLARING

 

I tre år förrättade han bönen i Makkah – De böner som är fyra Rak´ât brukade han be som två till dess att han utvandrade till al-Madînah. Efteråt fortsatte de resande att be som förr medan de residerande började be fyra.

Sedan beordrades han att utvandra till al-Madînah – Allâh (´azza wa djall) beordrade Sin profet Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att emigrera till al-Madînah efter att Makkahborna hindrat honom från att propagera sin mission. I Rabî´ al-Awwal tretton år efter Budskapet anlände profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) till al-Madînah efter att ha utvandrat från Makkah.

Makkah var den första staden Uppenbarelsen steg ned i och staden som Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) höll kärast. Utvandringen ägde rum efter att hans Herre gett honom tillstånd. Dessförinnan hade han levt i Makkah i tretton år och förkunnat sin Herres budskap och manat till Hans religion utmed klar kunskap. Qurayshs stora personligheter bemötte hans kall med att avvisa den, vända den ryggen och angripa sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och dem som trodde med honom. Till sist ledde det till att de samlades och enades om att döda profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). De samrådde kring Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och vad de skulle göra med honom efter att de hade sett att hans följeslagare emigrerade till al-Madînah. Detta betydde naturligtvis att han skulle sluta sig till dem för att därefter samla ihop stöd och hjälp. Denna hjälp skulle komma från Hjälparna, Ansâr, som lovade honom tro och lydnad om att avvärja från honom (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) det de avvärjde från sig själva och sina fruar. Detta skulle leda till att han skulle få ett eget rike mot Quraysh. Allâhs fiende Abû Djahl sade:

”Det bästa är att vi väljer ut en ung och stark man från varje stam. Därefter ger vi dem vassa svärd som de dödar Muhammad med. Sedan kan vi pusta ut. Hans blod kommer att skingras bland de olika stammarna och då kan inte ´Abd Manâfs stam – det vill säga profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) släkt – börja strida mot samtliga stammar. I ställer kommer de att nöja sig med blodpengar, något vi kommer att ge dem.”

Allâh underrättade Sin profet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) om avgudadyrkarnas avsikt och plan och till följd därav tillät Han honom att utvandra.

Abû Bakr (radhiya Allâhu ´anh) hade dessförinnan gjort sig klar för utvandringen till al-Madînah. Han bemöttes dock av profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som sade till honom (i betydelse):

”Ta det lugnt. Jag hoppas att jag får lov.”

Abû Bakr (radhiya Allâhu ´anh) sköt då upp utvandringen för att göra profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sällskap. ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) sade (i betydelse):

”En gång när vi satt hemma hos Abû Bakr mitt på dagen, kom Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) till dörren. Hans ansikte var täckt. Abû Bakr sade: ”Må mina föräldrar offras för honom! Jag svär vid Allâh att endast något viktigt har fått honom att komma så här dags.” Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kom då in och sade: ”Ta ut dem som är hos dig.” Han sade: ”Det är bara din familj.” Då sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Jag har fått lov att utvandra.” Abû Bakr sade: ”Jag ber dig att få göra dig sällskap, Allâhs sändebud.” Han sade: ”Ja.” Abû Bakr sade: ”Allâhs sändebud, ta ett av mina riddjur.” Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Endast mot pengar.”

Sedan begav de sig och stannade tre dygn i grottan i berget Thawr. Dessa dagar övernattade även ´Abdullâh bin Abî Bakr med dem. Han var ung, klyftig och uppmärksam. När natten led mot sitt slut, återvände han till Makkah och var bland Quraysh på morgonen. Det sades inte en enda sak om profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans vän, utan att han uppfattade och memorerade det. Därefter när dagsljuset började avta, återvände han till dem och underrättade dem om vad som hade sagts. Quraysh började då leta efter profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) överallt och använde sig av samtliga medel de kunde för att hitta honom. Det gick så långt, att de lovade den som kommer med dem, eller en av dem, etthundra kameler i hittelön. Men Allâh var med dem och skyddade dem med Sitt skydd och tog hand om dem med Sitt omhändertagande. Quraysh stod precis utanför grottan utan att se dem. Abû Bakr (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Jag sade till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) medan vi var i grottan: ”Om någon av dem tittade ned på sina fötter, skulle de se oss.” Han sade då (i betydelse): ”Sörj inte. Allâh är sannerligen med oss. Abû Bakr, vad tror du om två stycken då den tredje är Allâh?””[1]

Efter att sökandet efter dem hade avtagit lite, gick de ut ur grottan efter tre nätter och inledde sin resa mot al-Madînah längs kusten.

När al-Madînahborna bland Utvandrarna och Hjälparna fick höra att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) var på väg mot dem, brukade de gå ut varje morgon till det steniga fältet i väntan på Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans väns ankomst. De stod och väntade på dem till dess att värmen tvingade dem tillbaka. Dagen då Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) anlände, genomgick de samma process och återvände hem när värmen steg. Under tiden var en jude uppe i en av al-Madînahs högre byggnader och sökte det som angick honom. När han då fick syn på Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans vän, kunde han inte hålla sig från att ropa ut högt: ”Araber! Där kommer er tur.” Det vill säga er lycka och ära som ni väntar på. Muslimerna gick då mot Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) för att möta honom och med sig hade de sina vapen för att högakta och glorifiera Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Ett annat syfte var att visa att de var beredda på strida och försvara – må Allah vara nöjd med dem. De tog emot honom (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) på det steniga fältet. Han fortsatte österut och slog sig ned hos stammen ´Amr bin ´Awf i Qubâ’. Där stannade han ett par nätter och byggde en moské. Sedan begav han sig mot al-Madînah och under tiden bemöttes han av människorna på vägarna. Abû Bakr (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”När vi anlände till al-Madînah, kom människorna ut på vägarna. Uppe på husen stod småpojkar och tjänstefolk och ropade: ”Allâhu Akbar, Allâhs sändebud har kommit! Allâhu Akbar, Muhammad har kommit!”

 

[1] al-Bukhârî (3653) och Muslim (2381).