70 – Profetens (صلى الله عليه وسلم) himmelsfärd

I tio år kallade han till Tawhîd. Efter tio år togs han upp till himlen och då ålades han de fem dagliga bönerna.


FÖRKLARING

 

I tio år kallade han till Tawhîd – Det vill säga i tio år manade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) människorna att enbart dyrka Allâh (subhânahu wa ta´âlâ).

Efter tio år togs han upp till himlen och då ålades han de fem dagliga bönerna – Det vill säga att han steg upp:

تَعْرُجُ الْمَلَائِكَةُ وَالرُّوحُ إِلَيْهِ

”Till Honom stiger änglarna och den heliga ingivelsens ande upp.” (70:4)

Detta fenomen hör till profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) väldiga utmärkelser. Allâh förärade Sig över honom med denna händelse innan han utvandrade från Makkah.

Medan han låg och sov i ett rum vid Ka´bah, kom det någon som öppnade hans kropp från nedre delen av halsen till nedre delen av magen. Därefter togs hans hjärta ut och fylldes med vishet och tro, som förberedelse till det han snart skulle genomgå. Sedan fördes ett vitt riddjur fram. Det var mindre än en mula och större än en åsna och hette ”al-Burâq”. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) red på det i sällskap av den trogne Djibrîl. De färdades till dess att de kom fram till Jerusalem. Han gick då ned och förrättade bönen med profeterna. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ledde samtliga profeter och sändebud i bönen, och med det visades hans förträfflighet och ädelhet samt att han är imamen som ska följas.

Därefter togs han upp av Djibrîl till den nedersta himlen. När de väl kom fram, bad han att den skulle öppnas. Det sades då: ”Vem där?” Han sade: ”Djibrîl.” Det sades: ”Vem är med dig?” Han sade: ”Muhammad.” Det sades: ”Har han blivit kallad?” Han sade: ”Ja.” Då sades det: ”Välkommen! En sådan förträfflig anländare som har anlänt!” Då öppnades den för honom och däri såg han Âdam. Djibrîl sade då: ”Detta är din fader Âdam. Hälsa på honom.” Han (´alayhis-salâtu was-salâm) hälsade på honom och han hälsade tillbaka och sade: ”Välkommen du rättfärdige son och rättfärdige profet.” Till höger om Âdam fanns de lyckliga själarna från hans avkomma och till vänster om honom fanns de olyckliga själarna från hans avkomma. När han tittade till höger om sig, blev han glad och skrattade, och när han tittade till vänster om sig grät han. Därefter togs han upp av Djibrîl till den andra himlen. När de väl kom fram, bad han att den skulle öppnas och så vidare. Däri fann han kusinerna Yahyâ och ´Îsâ (´alayhimâs-salâtu was-salâm). Djibrîl sade: ”Detta är Yahyâ och ´Îsâ. Hälsa på dem.” Han hälsade på dem och de hälsade tillbaka och sade: ”Välkommen du rättfärdige broder och rättfärdige profet.” Därefter togs han upp av Djibrîl till den tredje himlen. När de väl kom fram, bad han att den skulle öppnas och så vidare. Däri fann han Yûsuf (´alayhis-salâtu was-salâm). Djibrîl sade: ”Detta är Yûsuf. Hälsa på honom.” Han hälsade på honom och han hälsade tillbaka och sade: ”Välkommen du rättfärdige broder och rättfärdige profet.” Därefter togs han upp av Djibrîl till den fjärde himlen. När de väl kom fram, bad han att den skulle öppnas och så vidare. Däri fann han Idrîs (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Djibrîl sade: ”Detta är Idrîs. Hälsa på honom.” Han hälsade på honom och han hälsade tillbaka och sade: ”Välkommen du rättfärdige broder och rättfärdige profet.” Därefter togs han upp av Djibrîl till den femte himlen. När de väl kom fram, bad han att den skulle öppnas och så vidare. Däri fann han Hârûn bin ´Imrân (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), Mûsâs broder. Djibrîl sade: ”Detta är Hârûn. Hälsa på honom.” Han hälsade på honom och han hälsade tillbaka och sade: ”Välkommen du rättfärdige broder och rättfärdige profet.” Därefter togs han upp av Djibrîl till den sjätte himlen. När de väl kom fram, bad han att den skulle öppnas och så vidare. Däri fann han Mûsâ (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Djibrîl sade: ”Detta är Mûsâ. Hälsa på honom.” Han hälsade på honom och han hälsade tillbaka och sade: ”Välkommen du rättfärdige broder och rättfärdige profet.” Efter att han hade passerat honom, började Mûsâ gråta. Det sades till honom: ”Vad fick dig att gråta?” Han sade: ”Jag gråter för att en yngling sändes efter mig vars samfund kommer att ha fler människor som träder in i paradiset än mitt samfund.”

Anledningen till Mûsâs gråt var att han sörjde över de förträffligheter hans samfund hade gått miste om, inte utav avundsjuka på Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) samfund.

Därefter togs han upp av Djibrîl till den sjunde himlen. När de väl kom fram, bad han att den skulle öppnas och så vidare. Däri fann han Ibrâhîm (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), den Nåderikes vän. Djibrîl sade: ”Detta är Ibrâhîm. Hälsa på honom.” Han hälsade på honom och han hälsade tillbaka och sade: ”Välkommen du rättfärdige son och rättfärdige profet.”

Djibrîl tog med sig Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) till dessa profeter för att ära honom och visa hans ädelhet och förträfflighet. Ibrâhîm lutade vid detta skede ryggen mot det Bebodda huset i den sjunde himlen. Däri förrättar varje dag sjuttiotusen änglar bönen och dyrkan. När de väl går ut ur det, återvänder de aldrig mer till det och dagen därpå efterträds de av andra änglar. Endast Allâh vet hur många de verkligen är.

Därefter lyftes profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) upp till det yttersta lotusträdet. Det var så överväldigat av Allâhs skönhet och prakt att ingen någonsin kan beskriva dess skönhet och prakt. Därpå ålades han av Allâh femtio  dagliga böner, något han behagades av och underkastade sig. På väg ned råkade han på Mûsâ som sade till honom: ”Vad har din Herre ålagt ditt samfund?” Han sade: ”Femtio dagliga böner.” Han sade: ”Ditt samfund kommer inte att klara av det. Jag prövade människorna innan dig och behandlade israeliterna så strängt jag kunde. Gå tillbaka till din Herre och be Honom om reducering åt ditt samfund. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Följaktligen gick jag tillbaka och blev av med tio stycken.” Han fortsatte gå till sin Herre till dess att de obligatoriska bönerna till slut blev fem stycken. Då ropade en utropare ut: ”Jag har bruksatt Min åläggning och underlättat det för Mina tjänare.”

Denna natt fick profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gå in i paradiset. Där fann han kupoler av pärlor och jord av mysk. Till sist steg Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ned till dess att han återvände till Makkah strax innan gryningstid och däri förrättade han morgonbönen.[1]

[1] al-Bukhârî (3207) och Muslim (162).