1Muslim, Abû ´Awânah och Ibn Khuzaymah. al-Humaydî adderade till den i sin ”al-Musnad” (1/131) och likaså gjorde Abû Ya´lâ det med en autentisk berättarkedja från Ibn ´Umar:

”Det ärrar Satan. Ingen skall glömma göra så här.”

al-Humaydî lyfte på fingret. al-Humaydî sade:

”Muslim bin Abî Maryam sade: ”En man berättade för mig att han såg i en kyrka i Levanten en bild på profeterna som gjorde så här” och lyfte på fingret.

Den här kuriosan är sällsynt och unik. Berättarkedjan till mannen är autentisk.

2Muslim och Abû ´Awânah.

3Abû Dâwûd, an-Nasâ’î, Ibn-ul-Djârûd i ”al-Muntaqâ” (208), Ibn Khuzaymah (1/86/1-2) och Ibn Hibbân i ”as-Sahîh” (485). Berättarkedjan är autentisk. Ibn-ul-Mulaqqin har autentiserat den (2/28). Ibn ´Adiyy (1/287) rapporterade en vittnande hadîth om pekfingrets rörelse. Han sade om dess återberättare ´Uthmân bin Muqsim:

”Han är svag, men hans hadîther kan ändå skrivas ned.”

Angående hadîthen ”Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) lyfte på pekfingret och rörde på det medan han bad” så sade at-Tahâwî:

”Det bevisar att det var mot slutet av bönen.”

Det bevisar att det är Sunnah att pekfingret skall vara uppe och i rörelse fram till Taslîm eftersom bönen läses innan Taslîm. Det är Mâliks och andras åsikt. Ahmad blev frågad om fingret skall vara upprest under bönen varpå han svarade:

”Ja, koncentrerat.” (Masâ’il-ul-Imâm Ahmad, sid. 80, av Ibn Hâni’)

Det bevisar att det är en bekräftad Sunnah från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att röra på pekfingret i Tashahhud. Ahmad och andra av Ahl-us-Sunnahs imamer praktiserade det. Låt dem som säger att handlingen är nonsens och olämplig i bönen frukta Allâh. Således låter de bli att röra på det ehuru de vet att det är bekräftat. De försöker vinkla det på sätt och vis som inte alls stämmer överens med arabiskan och imamernas förståelse.

Det är märkligt hur vissa av dem försvarar imamen i andra frågor – ändock hans åsikt motsäger Sunnah – därför att de anser det vara respektlöst mot honom att säga att han har fel. Därefter glömmer de bort det och avvisar denna bekräftade Sunnah och nedvärderar dem som praktiserar den. De vet mycket väl – eller så gör de kanske inte det – att deras nedvärdering drabbar även dessa imamer som de oftast försvarar falskt. I den här frågan praktiserar de Sunnah. Faktum är att deras nedvärdering drabbar till och med profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Nedvärdering av dem är nedvärdering av honom:

فَمَا جَزَاء مَن يَفْعَلُ ذَلِكَ مِنكُمْ إِلاَّ خِزْيٌ فِي الْحَيَاةِ الدُّنْيَا وَيَوْمَ الْقِيَامَةِ يُرَدُّونَ إِلَى أَشَدِّ الْعَذَابِ وَمَا اللّهُ بِغَافِلٍ عَمَّا تَعْمَلُونَ

”Vilken lön förtjänar de bland er som begår sådana handlingar om inte skam och vanära i denna värld? Och på Uppståndelsens dag skall de utlämnas till de strängaste straff. – Allâh förbiser ingenting av vad ni gör.” (2:80)

Att ta ned pekfingret efter ett tag eller att begränsa dess upp- och nedgång saknar grund i Sunnah. Enligt hadîthens bevisning motsäger det rentav Sunnah.

Beträffande hadîthen ”Han rörde inte det” så är dess berättarkedja obekräftad, vilket jag har klargjort i ”Dha´îf Abî Dâwûd” (175). Även om den skulle vara bekräftad så är den i nekande form medan kapitlets hadîth är i jakande form. Det jakande går före det nekande, vilket är känt hos de lärda. Alltså finns det inget bevis för dem som nekar fingrets rörelse.

4Se föregående fotnot.

5Ahmad, al-Bazzâr, Abû Dja´far, al-Bakhtarî i ”al-Amâlî” (1/60), at-Tabarânî i ”ad-Du´â’” (1/73), ´Abdul-Ghanî al-Maqdisî i ”as-Sunan” (2/12) med en god berättarkedja, ar-Rawayyânî i ”al-Musnad” (2/249) och al-Bayhaqî.

6Ibn Abî Shaybah (2/123/2) med en god berättarkedja.

7an-Nasâ’î och al-Bayhaqî med en god berättarkedja.

8Ibn Abî Shaybah (1/40/12) och (2/123/2) och an-Nasâ’î. al-Hâkim autentiserade den och adh-Dhahabî höll med. Den har en vittnande rapportering hos Ibn Abî Shaybah.