Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât al-Mukhtasarah ´alâl-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 79-80

Abû Dja´far at-Tahâwî (rahimahullâh) sade:

55 – Som det står i vår Herres skrift:

وُجُوهٌ يَوْمَئِذٍ نَّاضِرَةٌ إِلَى رَبِّهَا نَاظِرَةٌ

”Den Dagen skall ansikten lysas upp av glädje – de får skåda sin Herre.”1

56 – Det betyder såsom Allâh (ta´âlâ) avser och vet.

FÖRKLARING

Denna vers konkretiserar att ögonen kommer att titta på Allâh, ty prepositionen (إِلَى) nämns. Alltså är det blickarna som ska titta. Mu´tazilah säger att (إِلَى) är plural av gåvor. Med andra ord ska de få skåda sin Herres gåvor. Deras förvrängning är skrattretande därför att prepositioner pluraliseras inte. Författaren (rahimahullâh) sade:

”Det betyder såsom Allâh (ta´âlâ) avser och vet.”

Det vill säga förklaringen av versen:

وُجُوهٌ يَوْمَئِذٍ نَّاضِرَةٌ إِلَى رَبِّهَا نَاظِرَةٌ

”Den Dagen skall ansikten lysas upp av glädje – de får skåda sin Herre.”

Den ska förstås såsom Allâh vill, nämligen att beskådningen kommer att ske med ögonen och inte utifrån innovatörernas förklaring.