70. Den kloke och väntan på döden

1 – Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Påminn er mycket om njutningarnas förstörare – döden.”

2 – Utöver all den klokhet som vi har nämnt här i boken är den kloke ålagd att alltid ha döden i tankarna och låta bli att luras av detta liv. Döden är en kvarn vars vingar snurrar bland alla skapelser. Döden är en bägare som alla levande måste dricka ur och smaka på.

3 – Döden förstör njutningarna. Den dränker lustarna. Den smutsar ned tiderna. Den utrotar bristerna.

4 – Abûl-´Atâhiyah sade:

”Jag kom in till de troendes ledare Hârûn [ar-Rashîd]. När han fick syn på mig sade han: ”Abûl-´Atâhiyah?” Jag sade: ”Abûl-´Atâhiyah.” Han sade: ”Poeten?” Jag sade: ”Poeten.” Han sade: ”Tillrättavisa mig med lite kort poesi.” Jag läste då upp:

Var aldrig trygg med döden

Om du så skulle skydda dig med väktare och vakter

Du skall veta att dödens pilar faller mot

Varenda en som skyddar sig med rustning och sköldar

Hoppas du på räddningen utan att färdas på dess väg?

Båten flyter inte på det torra

Hârûn föll medvetslös.”

5 – Den kloke glömmer inte det som väntar på honom. Hur många samfund har inte utrotats av döden? Hur många städer har inte utplånats av döden? Hur många kvinnor har inte blivit änkor? Hur många barn har inte blivit faderlösa? Hur många bröder har inte blivit ensamma?

6 – Den kloke låter sig inte luras av ett tillstånd vars slut lider mot det som vi har nämnt. Han lutar sig inte tillbaka mot ett liv som slutar på det omnämnda sättet. Han glömmer inte tillståndet som oundvikligt väntar på honom. Döden är en jägare som den hemmastadgade inte undkomma och flyktingen inte kan fly ifrån.

7 – Ibn-us-Simâk sade:

”En fiskare från forntidens folk gick ut för att fiska. Efter att ha kastat ut nätet i havet och sedan dragit upp det hittade han ett mänskligt kranium i det. Han tittade på det, började gråta och sade: ”Du var mäktig, men du lämnades inte kvar till din makt. Du var rik, men du lämnades inte kvar till din rikedom. Du var fattig, men du lämnades inte kvar till din fattigdom. Du var generös, men du lämnades inte kvar till din generositet. Du var sträv, men du lämnades inte kvar till din strävhet. Du var kunnig, men du lämnades inte kvar till din kunskap.” Han upprepade sina ord och grät.”

8 – ´Abdul-Mun´im ar-Rayyâhî sade:

”Mâlik bin Dînâr försvann en dag. När han hade kommit tillbaka frågade de honom vart han hade varit. Han sade: ”I al-Ubullah.” De frågade om det finaste som han såg. Han sade: ”En kvinna som stod och bad.” De frågade om det märkligaste som han såg. Han sade: ”Ett slott i Bahrain. Ovanför dess port stod det:

Jag ville ha ett liv som de lyckligaste

Och jag levde glamouröst och lyckligt

Jag svär vid människornas Herre att dröjde knappt

Förrän jag togs bort från nära och kära

9 – Sâlih al-Murrî sade:

”En fruktansvärt varm dag gick jag in på en begravningsplats. Jag tittade hur gravarna låg stillsamma. Det var som om de var tysta människor. Jag sade: ”Fri är Allâh från brister! Vem kommer att föra ihop era själar och kroppar efter att de har skilts åt? Vem kommer få er att återuppstå efter en lång tid i förruttnelsen?” Då hördes en röst från en av groparna: ”Sâlih!

وَمِنْ آيَاتِهِ أَن تَقُومَ السَّمَاء وَالْأَرْضُ بِأَمْرِهِ ثُمَّ إِذَا دَعَاكُمْ دَعْوَةً مِّنَ الْأَرْضِ إِذَا أَنتُمْ تَخْرُجُونَ

”Och till Hans under hör att himlarna hålls uppe på Hans befallning [i sina lägen]. Och till sist, när Han kallar er att stiga fram ur gravarna, skall ni [alla] stiga fram.”1

Jag svär vid Allâh att jag föll ned medvetslös.”

10 – Vi har endast nämnt ett fåtal, av annars oerhört många, rapporteringar i denna bok. Jag hoppas att den är tillräcklig för den som vill färdas på de klokas väg, bara han funderar över den och handlar utmed den.

Må Allâh hylla den siste profeten Muhammad och hans rena ätt. Lov och pris tillkommer Allâh, skapelsernas Herre.

130:25