7. Tvagning ur vattenpöl

Till synes betyder profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord att inget kan orena vattnet, oavsett om det är mycket eller litet. Om litet vatten råkar ut för orenhet som inte ändrar på dess egenskaper, förblir det renande. Detsamma gäller mycket vatten. Men ju mindre vattnet är desto större risk löper det att bli orent. Att en liten mängd orenhet hamnar i en liten mängd vatten kan innebära att vattnet blir orent, till skillnad från om samma lilla mängd orenhet skulle hamna i en stor mängd vatten; det påverkas inte.

Det är exempelvis mycket troligt att en liten mängd vatten som råkar ut för en orenhet lika liten som ett korn förändras och blir orent. Däremot är det osannolikt att lika liten mängd gör någon inverkan på en stor mängd vatten varför det inte blir orent. Den föreskrivna regeln i sakfrågan är att vattnet, liksom profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade, är renande och att inget kan orena det så länge inte dess smak, färg eller lukt förändras av något orent. I så fall är vattnet orent.

Så om en människa hittar en liten vattenpöl och anar starkt att rovdjur har druckit ur den, så är pölen renande så länge inte dess smak, färg eller lukt har ändrats. Om en mus faller i vattnet och dör och sedermera tas ut ur det, så är är vattnet renande så länge inte dess smak, färg eller lukt har ändrats av orenhet. Det vattnet kan människan både rena sig med och dricka, det är inga problem. Skulle personen emellertid bli sjuk av att dricka vattnet, låter han bli att göra det. Annars går det bra att två sig med det. Härmed kommer vi fram till två regler:

1 – Allt havsvatten är renande.

2 – Allt naturligt vatten i världen är renande så länge dess smak, färg eller lukt inte ändras av orenhet.