7. Profeternas oföränderliga kall

Allâh (ta´âlâ) berättade hur vissa stora profeter konfronterade sina samfund och ändå vidhöll den allmänna riktlinjen som Allâh hade föreskrivit för dem. De bibehöll metodiken som hade godkänts av Allâh för dem allesammans. Ingen avvek från den. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَلَقَدْ أَرْسَلْنَا نُوحًا إِلَى قَوْمِهِ إِنِّي لَكُمْ نَذِيرٌ مُّبِينٌ أَن لاَّ تَعْبُدُواْ إِلاَّ اللّهَ إِنِّيَ أَخَافُ عَلَيْكُمْ عَذَابَ يَوْمٍ أَلِيمٍ فَقَالَ الْمَلأُ الَّذِينَ كَفَرُواْ مِن قِوْمِهِ مَا نَرَاكَ إِلاَّ بَشَرًا مِّثْلَنَا وَمَا نَرَاكَ اتَّبَعَكَ إِلاَّ الَّذِينَ هُمْ أَرَاذِلُنَا بَادِيَ الرَّأْيِ وَمَا نَرَى لَكُمْ عَلَيْنَا مِن فَضْلٍ بَلْ نَظُنُّكُمْ كَاذِبِينَ

”OCH Vi sände Nûh till hans folk: ”Jag har kommit för att varna er klart och entydigt för att dyrka någon vid sidan av Allâh. Jag bävar för det straff som kan drabba er en plågans Dag. Men folkets äldste, som hädade, sade: ”Vi ser att du inte är mer än en vanlig människa som vi andra och vi ser att det bara är de eländigaste bland vårt folk som följer dig, sådana som inte har något omdöme. Och vi ser ingenting hos er som i något avseende gör er överlägsna oss; vi anser tvärtom att ni är lögnare.”1

وَإِلَى عَادٍ أَخَاهُمْ هُوداً قَالَ يَا قَوْمِ اعْبُدُواْ اللّهَ مَا لَكُم مِّنْ إِلَهٍ غَيْرُهُ أَفَلاَ تَتَّقُونَ قَالَ الْمَلأُ الَّذِينَ كَفَرُواْ مِن قَوْمِهِ إِنَّا لَنَرَاكَ فِي سَفَاهَةٍ وِإِنَّا لَنَظُنُّكَ مِنَ الْكَاذِبِينَ قَالَ يَا قَوْمِ لَيْسَ بِي سَفَاهَةٌ وَلَكِنِّي رَسُولٌ مِّن رَّبِّ الْعَالَمِينَ أُبَلِّغُكُمْ رِسَالاتِ رَبِّي وَأَنَاْ لَكُمْ نَاصِحٌ أَمِينٌ أَوَعَجِبْتُمْ أَن جَاءكُمْ ذِكْرٌ مِّن رَّبِّكُمْ عَلَى رَجُلٍ مِّنكُمْ لِيُنذِرَكُمْ وَاذكُرُواْ إِذْ جَعَلَكُمْ خُلَفَاء مِن بَعْدِ قَوْمِ نُوحٍ وَزَادَكُمْ فِي الْخَلْقِ بَسْطَةً فَاذْكُرُواْ آلاء اللّهِ لَعَلَّكُمْ تُفْلِحُونَ قَالُواْ أَجِئْتَنَا لِنَعْبُدَ اللّهَ وَحْدَهُ وَنَذَرَ مَا كَانَ يَعْبُدُ آبَاؤُنَا فَأْتِنَا بِمَا تَعِدُنَا إِن كُنتَ مِنَ الصَّادِقِينَ قَالَ قَدْ وَقَعَ عَلَيْكُم مِّن رَّبِّكُمْ رِجْسٌ وَغَضَبٌ أَتُجَادِلُونَنِي فِي أَسْمَاء سَمَّيْتُمُوهَا أَنتُمْ وَآبَآؤكُم مَّا نَزَّلَ اللّهُ بِهَا مِن سُلْطَانٍ فَانتَظِرُواْ إِنِّي مَعَكُم مِّنَ الْمُنتَظِرِينَ فَأَنجَيْنَاهُ وَالَّذِينَ مَعَهُ بِرَحْمَةٍ مِّنَّا وَقَطَعْنَا دَابِرَ الَّذِينَ كَذَّبُواْ بِآيَاتِنَا وَمَا كَانُواْ مُؤْمِنِينَ

”OCH TILL ´Âd deras broder Hûd. Han sade: ”Dyrka Allâh, mitt folk – ni har ingen annan sann gud än Honom! Fruktar ni inte?” Folkets äldste, som hädade, sade: ”Såvitt vi kan se, är du omtöcknad till förståndet och vi tror att du ljuger.” Han sade: ”Nej, mitt folk! Mitt förstånd är inte omtöcknat. Herren över alla världar har sänt mig, jag framför min Herres budskap till er. Jag är en rådgivare som ni kan lita på. Förvånar det er att ni får ta emot en påminnelse från er Herre genom en man ur er mitt som varnar er? Minns att Han har gett er den plats som Nûhs folk förut intog och stärkt er makt och ert inflytande. Minns Allâhs välgärningar, så skall det kanske gå er väl i händer.” De sade: ”Har du kommit för att begära av oss att vi överger det som våra förfäder dyrkade och att vi inte dyrkar någon annan än Allâh? Nedkalla då över oss det som du hotar oss med, om du har talat sanning!” Han sade: ”Er Herre har redan straffat och förnedrat er och öst Sin vrede över er. Tvistar ni med mig om de namn som ni och era förfäder har funnit på utan Allâhs tillstånd? – Vänta då! Jag skall vänta med er.” Och i Vår nåd räddade vi honom och dem som var med honom, men dem som beljög Våra budskap och inte var troende lät Vi förgås till sista man.”2

Så kallade alla profeter. Alla anammade denna metodik när de kallade till Allâhs enhet och suveräna rätt till dyrkelse.

111:25-27

27:65-72