7. Nattbönsläsningen

[9] När det kommer till nattbönsläsningen i såväl Ramadhân som i andra månader, var Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) inte begränsad till en viss mängd. Hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) läsning varierade. Ibland läste han kapitlet ”al-Muzammil” i varje Rak´ah och det är ett kapitel som innehåller tjugo verser. Ibland läste han femtio verser. Han brukade säga:

”Den som läser hundra verser på natten kommer inte att skrivas ned med de försumliga.”

I en annan hadîth står det:

”… tvåhundra verser kommer att skrivas ned med de fromma och uppriktiga.”

En natt när han var sjuk läste han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) de sju längsta kapitlen: ”al-Baqarah”, ”Âl ´Imrân”, ”an-Nisâ’”, ”al-Mâ’idah”, ”al-An´âm”, ”al-A´râf” och ”at-Tawbah”.

I berättelsen om Hudhayfah bin al-Yamâns bön bakom profeten (´alayhis-salâtu was-salâm), läste han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) långsamt ”al-Baqarah”, ”an-Nisâ’” och ”Âl ´Imrân” i en enda Rak´ah1.

Med den mest autentiska berättarkedjan har det bekräftats att när ´Umar (radhiya Allâhu ´anh) befallde Ubayy bin Ka´b att leda folket i bönen i Ramadhân med elva Raka´ât, läste Ubayy (radhiya Allâhu ´anh) 200 verser så att de som stod bakom honom blev tvungna att stödja sig på käppar på grund av den långa läsningen. De förblev i detta tillstånd till den tidiga gryningen2.

Det har också rapporterats autentiskt att ´Umar samlade ihop läsarna i Ramadhân och befallde de snabbaste Qur’ân-läsarna att läsa trettio verser, de måttligaste tjugofem och de långsammaste tjugo3.

Baserat på det kan den som ber ensam be hur mycket han vill. Samma sak gäller om han omges av jämlikar. Ju längre bönen är, desto bättre är den. Däremot skall man inte överdriva såtillvida att hela natten går till bön, något som enbart skall göras vid enstaka fall. I stället skall man följa profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som sade:

”Den bästa vägledningen är Muhammads vägledning.”4

Men den som leder bönen skall be så länge att de ledda inte besväras. Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Om någon av er leder bönen skall han fatta sig kort. Det finns sannerligen [små], gamla, svaga, [sjuka och behövande] människor bland dem. Skulle han däremot be ensam, får han be hur länge han vill.”5

1 Dessa hadîther är autentiska och omnämnda i ”Sifatu Salât-in-Nabî”, sid. 117-122.

2 Rapporterad av Mâlik och andra. Se ”Salât-ut-Tarâwîh”, sid. 52.

3 Se föregående referens, sid. 71. Likaså har den rapporterats av ´Abdur-Razzâq i ”al-Musannaf” (4/261/7731) och al-Bayhaqî (2/497).

4 Muslim, an-Nasâ’î och andra. Den nämns i ”Ahkâm-ul-Djanâ’iz”, sid. 18, och ”al-Irwâ’” (608).

5 al-Bukhârî och Muslim som står för formuleringen och tilläggen. Den nämns i ”al-Irwâ’” (512) och ”Sahîh Abî Dâwûd” (759-760).