7. Hadîth ”Dessa två män straffas å det hårdaste…”

Imâm ´Abdul-´Adhîm bin ´Abdil-Qawî al-Mundhirî (d. 656)

at-Targhîb wat-Tarhîb (163)

Kommentar: Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Källa: Sahîh-ut-Targhîb wat-Tarhîb (1/178-179)

163 – Abû Hurayrah sade:

”En gång när vi var ute och gick med Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) passerade vi två gravar. Han stannade upp och vi gjorde samma sak. Hans ansiktsfärg ändrades och hans skjortärmar vek sig. Vi sade: ”Vad är det, Allâhs sändebud?” Han sade: ”Hör ni inte det jag hör?” Vi sade: ”Vad för något, Allâhs profet?” Han sade: ”Dessa två män straffas å det hårdaste i sina gravar för något enkelt.” Vi frågade om orsaken och han sade: ”Den förste skyddade sig inte mot urin medan den andre besvärade människor med sin tunga och gick bland dem och skvallrade.” Han bad om två palmblad och satte ett i vardera grav. Vi sade: ”Gagnas de av det?” Han sade: ”Ja. Deras straff mildras så länge de är gröna.”1

Rapporterad av Ibn Hibbân i ”as-Sahîh”.

Att synderna var enkla innebär att de såg enkelt på dem eller att de var enkla att undvika, inte att de var enkla i sig. Skvaller är ju förbjudet enligt samstämmighet.

1Autentisk.