7. Hadîth ”Både kopparen och den koppade…”

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

ash-Sharh al-Mukhtasar ´alâ Bulûgh-il-Marâm (2/410-413)

Hâfidh Ibn Hadjâr al-´Asqalânî (rahimahullâh) sade:

684 – Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ) sade:

“Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) koppades i Ihrâm och han koppades när han fastade.”1

Rapporterad av al-Bukhârî.

685 – Shaddâd bin Aws (radhiya Allâhu ´anh) sade:

“Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kom till en man som koppades i al-Baqî´. Han höll mig i handen, efter den artonde dagen i Ramadhân, och sade: ”Både kopparen och den koppade har brutit fastan.”2

Rapporterad av De fem bortsett från at-Tirmidhî. Autentiserad av Ahmad, Ibn Khuzaymah och Ibn Hibbân.

686 – Anas bin Mâlik (radhiya Allâhu ´anh) sade:

“I begynnelsen när det var föraktfullt att koppas under fastan gick profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förbi Dja´far bin Abî Tâlib som koppades medan han fastade och sade: “Bägge dessa två har brutit sin fasta.”3

Därefter lät profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) den fastande koppas. Anas själv koppades medan han fastade.

Rapporterad av ad-Dâraqutnî som betraktade den som stark.

FÖRKLARING

Bryter koppning fastan? Enligt den korrekta åsikten bryter koppning både kopparens och den koppades fasta. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Både kopparen och den koppade har brutit fastan.”

På den tiden brukade kopparen suga upp den koppades blod via ett långt rör varför det fanns risk att han svalde blodet. Därmed bröts hans fasta.

Vad den koppade patienten beträffar, så förlorar han så pass mycket blod att hans kropp påverkas och försvagas. Det hör nämligen till Allâhs nåd att den koppades fasta bryts. Med det sagt är koppning under obligatorisk fasta förbjuden. Däremot är det tillåtet att koppas vid behov. I så fall får den koppade lov att äta och dricka resten av dagen därför att han har brutit sin fasta skäligt.

1al-Bukhârî (1938).

2Ahmad (2/122), Abû Dâwûd (2369), an-Nasâ’î (3126), Ibn Mâdjah (1681) och Ibn Hibbân (3533).

3ad-Dâraqutnî (2260).