7. Det finns ingen analogi i Sunnah

Imâm Ahmad bin Hanbal (rahimahullâh) sade:

Det finns ingen analogi i Sunnah. Den skall inte jämföras med något annat. Den begrips inte med intellektet och lustar. Det handlar bara om att följa och avstå lustarna.”

FÖRKLARING

Det imamen (rahimahullâh) fastställer här kring den islamiska dogmen i synnerhet och dess föreskrift i allmänheten är det som Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah fastställer, oavsett tid och plats. Det är alltså inte tillåtet att tillämpa analogier och jämförelser som saknar grund i Qur’ânen och Sunnah. Sådana jämförelser får alltså inte tillämpas i Sunnah. Det är inte heller tillåtet att tillämpa analogier på Allâhs namn och egenskaper. Qur’ânens domar är ju ytterst tydliga. De har klargjorts av de lärda som följer Salaf som läste Qur’ânen och förstod dess betydelser och domar. Abû ´Abdir-Rahmân as-Sulamî sade:

”De som vi läste Qur’ânen hos, ´Uthmân bin ´Affân, ´Abdullâh bin Mas´ûd och andra, berättade för oss och sade: ”Efter att vi hade memorerat tio verser med profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), gick vi inte vidare förrän vi hade lärt oss om den kunskap och handling som finns i dem.” Vi lärde oss Qur’ânen, kunskapen och handlingen.”

Dessa människor var Salafs imamer och kunskapens behållare som reste till Öst och Väst för att kompilera Sunnah. På den tiden var Sunnah skingrad i folks bröst och häften. Allâh (tabârak wa ta´âlâ) fick dem att tjäna den och hjälpte dem att klargöra Qur’ânens domar och samla ihop allt som har hörts från profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) givmilda Sunnah. Även om ingen kan samla ihop all Sunnah i sitt bröst och sina häften, så är den i princip samlad i de lärdas verk. Sunnah är samlad och inte en enda hadîth saknas. Den är ytterst tydlig.

Likaså har Allâh låtit män uppnå nyttig kunskap så att de kan skilja mellan svaga, autentiska och påhittade hadîther som har hittats på av religionens fiender. De har hittat på grundlösa berättarkedjor och sedan tillskrivit dem profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Studenterna vet detta. De läser böcker och hör detta. Ofta säger de lärda att en hadîth är påhittad, mycket svag, autentisk eller god i enlighet med korrekta och sunda principer. Allt det är tack vare Allâh och sedan deras möda som Allâh (tabârak wa ta´âlâ) försåg dem med för denna ädla handling så att hela religionen med dogm och föreskrift skall vara ren och pur. Vilken väldig belöning de förtjänar! Vilken väldig belöning folk som förkunnar korrekt kunskap förtjänar! Den stora dygden ligger i att de är profeternas och sändebudens (sallâ Allâhu ´alayhim wa sallam) arvingar. De är medlare mellan Allâh (subhânah) och Hans slavar. Ingen profet är kvar. Alla har dött och den siste var Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som var den bäste av dem. Kvar är de anförtrodda med hans föreskrift, nämligen de lärda som lär folket successivt. De har ärvt Qur’ânen och Sunnah och förstått domarna rätt. De har begripit vad Allâh vill av Sina slavar och försett samfundet med undervisning, skrift, kall, utslag och lösta problem och konflikter. Allt det har de lärda gjort. Ingen kan göra deras arbete. Ingen kan ta deras plats. Det räcker att de är sändebudens och profeternas arvingar för att bevisa deras ädelhet och dygd. I den autentiska hadîthen står det:

”De lärda är profeternas arvingar. Profeterna lämnar inte efter sig guldmynt eller silvermynt, de lämnar bara efter sig kunskap. Den som tar den får en stor andel.”1

1at-Tirmidhî (2682) och Ibn Mâdjah (223).