7. Den fjärde principen

Shaykh-ul-Islâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb (rahimahullâh) sade:

Dagens idoldyrkare besitter ett grövre avguderi än vad de första idoldyrkarna gjorde. De första idoldyrkarna avgudade under bra tider och var uppriktiga under svåra tider. Dagens idoldyrkare avgudar hela tiden, både under bra och svåra tider. Beviset för det är Hans (ta´âlâ) ord:

فَإِذَا رَكِبُوا فِي الْفُلْكِ دَعَوُا اللَّهَ مُخْلِصِينَ لَهُ الدِّينَ فَلَمَّا نَجَّاهُمْ إِلَى الْبَرِّ إِذَا هُمْ يُشْرِكُونَ

”När de går ombord, tillber de Allâh med ren och uppriktig tro; men när Han har låtit dem stiga i land, avgudar de.”1

FÖRKLARING

Den tredje principen var att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kom till folk som dyrkade olika gudomar. Därefter nämnde han den fjärde principen. Den som lär sig dessa fyra principer och förstår dem väl, kommer att begripa både idoldyrkarnas religion och sändebudens religion och se skillnaden på dem. Dessa principer är viktiga och tydliga. Däri har författaren (rahimahullâh) klargjort avguderiet och avgudadyrkarnas realia. Han har också klargjort vad profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) verkligen kallade till, uppmanade och sändes med. Den som begriper dessa fyra principer som sig bör inser idoldyrkarnas och sändebudens respektive religioner.

Den första principen tydliggör att avgudadyrkarna bekräftade Tawhîd-ur-Rubûbiyyah. De förnekade inte att Allâh är Skaparen och Upprätthållaren som ger liv och död och försörjer slavarna. De visste det. Således erkände de det när de fick frågan:

وَلَئِن سَأَلْتَهُم مَّنْ خَلَقَهُمْ لَيَقُولُنَّ اللَّهُ فَأَنَّى يُؤْفَكُونَ

”Och om du frågar dem, vem som har skapat dem, svarar de helt visst: ”Allâh.” Hur förvirrade är inte deras begrepp!”2

قُلْ مَن يَرْزُقُكُم مِّنَ السَّمَاء وَالأَرْضِ أَمَّن يَمْلِكُ السَّمْعَ والأَبْصَارَ وَمَن يُخْرِجُ الْحَيَّ مِنَ الْمَيِّتِ وَيُخْرِجُ الْمَيَّتَ مِنَ الْحَيِّ وَمَن يُدَبِّرُ الأَمْرَ فَسَيَقُولُونَ اللّهُ فَقُلْ أَفَلاَ تَتَّقُونَ

”Säg: ”Vem förser er med det i himlen och på jorden som ni behöver för er försörjning? Vem har makten över hörsel och syn? Vem låter livet spira ur det som är dött och låter döden stiga fram ur det levande? Och vem styr skapelsens ordning?” På detta kommer de att svara: ”Allâh.” Och du skall säga: ”Skall ni då inte frukta?”3

Den andra principen handlar om att de bara tillber sina gudomar för närhetens och medlingens skull. De vänder sig inte till dem för att de anser att de skapar eller försörjer. De vet att det är Allâh som skapar och försörjer. Däremot dyrkar de dem i hopp om medling och närhet. De tror nämligen att de för dem närmare Allâh. Allâh (ta´âlâ) berättade att de sade:

مَا نَعْبُدُهُمْ إِلَّا لِيُقَرِّبُونَا إِلَى اللَّهِ زُلْفَى

”Vi dyrkar dem just för att de skall föra oss närmare Allâh.”4

هَؤُلاء شُفَعَاؤُنَا عِندَ اللّهِ

”De är våra medlare inför Allâh.”5

Detta är deras avguderi. De tillber dem för att de skall föra dem närmare Allâh och medla för dem hos Allâh samtidigt som de anser att det är Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) som försörjer och skapar.

Angående de senare avgudadyrkarna, så är deras avguderi intakt. Det sker både under goda tider och svåra tider. De dyrkar profeter och andra. Vissa tror till och med att lärda och fromma människor förfogar över skapelsen. Det är ren dumhet och villfarelse. De är alltså dummare än de första idoldyrkarna. Deras förnuft är svagare och deras avguderi är värre.

129:65

243:87

310:31

439:3

510:18