7. Allâhs vilja och kärlek

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

al-´Aqîdah at-Tahâwiyyah – Sharh wa Ta´lîq, sid. 16-18

Abû Dja´far at-Tahâwî (rahimahullâh) sade:

20 – Han har skapat skapelsen med Sin kunskap.

21 – Han har bestämt deras öden.

22 – Han har beslutat deras livslängder.

23 – Inget var dolt för Honom innan Han skapade dem.

24 – Han visste vad de skulle göra innan Han skapade dem.

25 – Han har befallt dem att lyda Honom och Han har förbjudit dem att trotsa Honom.

26 – Allt sker enligt Hans bestämmelse och vilja.

27 – Hans vilja verkställs. Slavarna vill inget Han inte vill dem. Det Han vill dem, sker. Det Han inte vill, sker inte.

FÖRKLARING

Det betyder att Allâhs (ta´âlâ) vilja omfattar allt som sker i skapelsen, oavsett om det är gott eller ont, vägledning eller villfarelse. Det finns många och kända Qur’ân-verser som kan intyga om det.

Syftet med dessa punkter är avvisning av Mu´tazilah som dementerar Allâhs (ta´âlâ) allomfattande vilja. Däremot är det obligatoriskt att veta att bara för att Allâh vill att något händer, behöver det inte betyda att Han älskar det som händer. Kärlek är inte vilja. Annars hade Allâh (ta´âlâ) inte skilt på fromma och syndare. Den dogmen har faktiskt stora panenteister proklamerat, nämligen att både fromma och syndare är lydiga mot Allâh sett till Hans vilja.

Salaf, de lärde och majoriteten av Ahl-us-Sunnah som bekräftar ödet och andra skiljer på Allâhs vilja och Hans kärlek. Det underströk författaren till “Bad’-ul-Amâlî” när han sade:

Han vill det goda och det onda och fula

men Han behagas omöjligt av det

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) sade:

“Qadariyyah säger att Allâh inte älskar otro, synd och trots varför Han inte heller vill att de sker. Det betyder i så fall att sådant som Han inte vill, sker, och sådant som Han vill, inte sker.”

En grupp som bekräftar ödet säger att det Han vill, sker, och det Han inte vill, sker inte. Det betyder att Han vill att otro, synd och trots sker utan att vilja det ur ett religiöst perspektiv, eller att Han tycker om att det härrör från den otrogne men inte från den troende. Med andra ord tycker Han om otro, synd och trots utan att tycka om dem ur ett religiöst perspektiv, och att Han tycker om att de härrör från den otrogne men inte från den troende.

Båda teorierna är fel och avvikande från Qur’ânen, Sunnah och Salafs samstämmighet och samfundets imamer. De är alla enade om att det Allâh vill, sker, och det Han inte vill, sker inte, att inget sker utan Hans vilja och att Han varken tycker om fördärv eller behagas av otro. Han (ta´âlâ) sade om de otrogna:

يَسْتَخْفُونَ مِنَ النَّاسِ وَلاَ يَسْتَخْفُونَ مِنَ اللّهِ وَهُوَ مَعَهُمْ إِذْ يُبَيِّتُونَ مَا لاَ يَرْضَى مِنَ الْقَوْلِ

De försöker gömma sig för människorna, men de kan inte gömma sig för Allâh; Han är med dem när de överlägger i nattens mörker om lögnaktiga utsagor, som Han inte behagas av.”1

14:108