69 – Kapitel 12 – Den som tror på något i islam och förnekar något annat är otrogen

Svaret är att de lärda är enade om att en person som tror på Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) inom en fråga och förkastar honom inom en annan, är otrogen som inte träder in i islam. Samma sak gäller om han tror på något i Qur’ânen och förnekar något annat. Detsamma gäller den som bekräftar Tawhîd men förnekar bönens plikt, bekräftar Tawhîd och bönen men förnekar allmosans plikt, bekräftar allt detta men förnekar fastans plikt eller bekräftar allt detta men förnekar vallfärden. När vissa människor på profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tid inte underkastade sig vallfärden, uppenbarade Allâh om dem:

”Vallfärden till Huset är en plikt gentemot Allâh för var och en som har möjlighet att genomföra den. Och den som hädar, [skall veta att] Allâh är Sig Själv nog och inte behöver Sin skapelse.” (3:97)

 

Förklaring

De lärda är enade om att den som förkastar och förnekar något som sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kom med, har förkastat och förnekat allt. Den som förnekar en profet, har förnekat alla profeter. Allâh (ta´âlâ) sade:

”De som förnekar Allâh och Hans sändebud vill skilja mellan Allâh och Hans sändebud och säger: ”Vi tror på några men vi avvisar andra” och försöker gå en medelväg – dessa är verkligen otrogna och för de otrogna har Allâh i beredskap ett förnedrande straff.” (4:150-151)

Likaså sade Han (ta´âlâ) om israeliterna:

”Tror ni på vissa delar av Skriften och förnekar andra? Vilken lön förtjänar de bland er som begår sådana handlingar om inte skam och vanära i denna värld? Och på Uppståndelsens dag skall de utelämnas till de strängaste straff – Allâh förbiser ingenting av vad ni gör.” (2:85)

Därefter gav författaren några exempel:

Det första: Förrättandet av bönen. Den som erkänner Tawhîd och avvisar bönens plikt är otrogen.

Det andra: ”… bekräftar Tawhîd och bönen men förnekar allmosans plikt…” Detta är det andra exemplet. Den som erkänner Tawhîd och bönen samtidigt som han förnekar allmosans plikt, är otrogen.

Det tredje: Den som bekräftar de föregående frågorna och nekar fastans plikt, är otrogen.

Det fjärde: Den som bekräftar de föregående frågorna och nekar vallfärdens plikt, är otrogen. Som bevis använde sig författaren (rahimahullâh) av Hans (ta´âlâ) Ord:

”Vallfärden till Huset är en plikt gentemot Allâh för var och en som har möjlighet att genomföra den. Och den som hädar, [skall veta att] Allâh är Sig Själv nog och inte behöver Sin skapelse.” (3:97)

Det är uppenbart att detta är anledningen till versens uppenbarelse. Jag vet inte vad Shaykhen vill bevisa med den.