68. Den kloke och maktinnehavet

1 – Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Alla är ni herdar och alla ansvarar ni för er flock. Ledaren är en herde över sin flock och han ansvarar för den. Mannen är en herde över sin familj och han ansvarar för den. Kvinnan är en herde och hon ansvarar för sin makes hem.”

2 – Sunnah har, via den utvalde (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), uttryckligen sagt att varje herde ansvarar för sin flock. Således är varje herde skyldig att ta väl hand om sin flock. Människornas herdar är de lärda. Kungarnas herde är förståndet. De frommas herde är deras gudsfruktan. Studentens herde är hans lärare. Barnets herde är dess fader. Kvinnans vakt är hennes make. Slavens vakt är hans ägare. Varje herde ansvarar som sagt för sin flock.

3 – Det största ansvaret för flocken har kungarna. De ansvarar för den. De är de högsta herdarna av den anledningen att deras befallningar implementeras så ofta. Om de inte ser efter sina tider och försummar sina medborgare går de under samt får andra att gå under. En hel värld kan gå under på grund av en dålig kung. Kungens makt förblir så länge hans medhjälpare lyder honom. Medhjälparna kommer inte att lyda honom utan en minister. Det kommer inte att ske förrän ministern är kärleksfull och godvillig. Ministern kommer inte att vara det så länge han inte är avhållsam och förståndig. Dessa människor kan inte hållas i schack utan pengar. Pengarna kommer endast om medborgarna är bra. Medborgarna blir endast bra om de styrs rättvist. Å ena sidan förblir maktinnehavet endast om det är rättvist. Å andra sidan upphör det endast om det är orättvist.

4 – Kungen är ålagd att se efter sina arbetare så att han är medveten om den godes godhet och den ondes ondska. När kungen inte vet vad hans arbetare gör kan han inte vara rättvis.

5 – Makthavaren skall inte vara för glad och lycklig med sina medborgare och inte heller för lite. För mycket av de dragen medför dumhet. För lite av de dragen medför egenkärlek och arrogans. Kungen skall inte bli arg, ty hans makt sträcker sig utöver hans behov. Kungen skall inte ljuga, ty ingen kan tvinga honom till något. Kungen skall inte vara snål, ty det finns ingen ursäkt om man besitter egendom och position. Kungen skall inte vara hatisk, ty han skall vara ädlare än att han bestraffar. Den bäste makthavaren är han som inte är arrogant.

6 – Makthavaren är som elden. Om den är för liten, är den värdelös. Om den är för stor, överskrider dess ondska gränsen. Den bäste makthavaren är han som påminner om regnet som gagnar dess omnejd och inte som elden som bränner dess omnejd.

7 – En rättvis makthavare är bättre än ösregn. En orättvis makthavare är bättre än en långvarig prövning. Människorna är i större behov av en rättvis makthavare än en bördig tid.

8 – al-Ahnaf bin Qays sade:

”Makthavarens förhållande till medborgarna är som själens förhållande till kroppen som den inte kan leva utan och huvudets förhållande till kroppsdelarna som de inte kan vara utan.”

9 – Först och främst är makthavaren ålagd att frukta Allâh och förbättra sitt hemliga förhållande med sin Skapare. Därefter skall han tänka på ansvaret som Allâh har gett honom över hans bröder och med vilket Han har lyft upp honom över dem. Han skall veta att han ansvarar för alla deras små och stora frågor. Han skall veta att han kommer att stå till svars för alla deras få och många frågor. Därefter skall han utse en rättfärdig, klok, avhållsam och välvillig minister. Han skall ha fromma, rättfärdiga och förnuftiga arbetare. Han skall ha dolda medhjälpare och kända betjänter.

10 – Makthavaren skall kräva sina arbetare på gudsfruktan och lydnad gentemot Allâh. Egendomar får endast hämtas från lovliga källor för att sedan fördelas till de berättigade. Makthavaren skall ha koll på skattkammaren så att inte ens ett olovligt korn via tvång, orättvisa, plundring, rån eller mutor kommer in i den. Makthavaren ansvarar för minsta lilla sak däri. Han kommer att stå till svars för varje korn däri. Därefter skall han inte spendera den egendomen på något annat än det som Allâh befaller i kapitlet al-Anfâl1.

1Allâh (ta´âlâ) sade:

وَاعْلَمُواْ أَنَّمَا غَنِمْتُم مِّن شَيْءٍ فَأَنَّ لِلّهِ خُمُسَهُ وَلِلرَّسُولِ وَلِذِي الْقُرْبَى وَالْيَتَامَى وَالْمَسَاكِينِ وَابْنِ السَّبِيلِ إِن كُنتُمْ آمَنتُمْ بِاللّهِ وَمَا أَنزَلْنَا عَلَى عَبْدِنَا يَوْمَ الْفُرْقَانِ يَوْمَ الْتَقَى الْجَمْعَانِ وَاللّهُ عَلَى كُلِّ شَيْءٍ قَدِيرٌ

”Femtedelen av det byte som ni tar i krig – det måste ni veta – tillhör Allâh och sändebudet och [hans] närmaste och de faderlösa och de behövande och vandringsmannen. [Lyd detta bud] om ni tror på Allâh och på vad Vi har uppenbarat för Vår tjänare den dag då sanningen skildes från lögnen – den dag då de två härarna drabbade samman. Allâh har allt i Sin makt.” (8:41)