67. Då går folk vilse

Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât at-Tawdhîhiyyah ´alâ Muqaddimat-il-Fatwâ al-Hamawiyyah, sid. 105-106

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah sade:

Han kommer att inse att villfarelse och tvivel skördat offer bland många eftersläntrare då de ignorerat Qur’ânen, nonchalerat Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) budskap och utelämnat studier av Salafs väg till förmån för människor som, enligt dem själva, inte känner Allâh. Det vittnar även samfundet om plus att många andra bevis understryker det faktumet. Jag har inte bara ett mål utan väljer att beskriva båda parterna.

KOMMENTARER

Anledningen bakom eftersläntrarnas villfarelse ligger i att de ignorerade Qur’ânen. De bevisar inte med den. Istället väljer de att bevisa med logik, skolastik och uppfunna termer som kropp, substans, oväsentlighet och sammansättning. Det är typiskt för dem. Dock är det bara han som anammar sin dogm från Qur’ânen, Sunnah och Salafs dogm som är på den raka vägen.

Ibn Taymiyyah hade inte bara ett mål, utan flera stycken. Sådär ska en student vara när han avvisar oliktänkare; han ska inte nämna deras namn utan deras dogmer och fel. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) namngav inte människor som han kritiserade, snarare sade han:

Hur kommer det sig att vissa…”1

Så var sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sätt. Han nämnde felet och inte personen bakom felet. Det enda undantaget är om personen är vilsen och för folk bakom ljuset; här måste han namnges så att folk kan veta. De lärde inom Hadîth nämnde individer och påpekade deras svaga minne, lögner, påhitt och innovationer bara för att ingen skulle luras av dem. Med andra ord är det korrekt att namnge personer vid nödfall. Annars är det bättre att inte göra det.

1al-Bukhârî (5063) och Muslim (1401).