66. Till paradiset i alla fall

´Allâmah Zayd bin Muhammad al-Madkhalî (d. 1435)

at-Ta´lîqât al-Latîfah ´alâ Usûl-is-Sunnah al-Munîfah, sid. 144-145

Imâm Ahmad bin Hanbal (rahimahullâh) sade:

Den som träffar Honom efter att ha vidhållit sina synder och låtit bli att ångra sig för straffbara synder, hamnar under Allâhs förfogande; om Han vill straffa honom gör Han det och om Han vill förlåta honom gör Han det. Däremot straffar Han och förlåter inte den som träffar Honom i egenskap av en otrogen.

FÖRKLARING

Det är alltså upp till Allâh vad Han vill göra med monoteistiska syndare, men förr eller senare inträder de i paradiset. Antingen straffar Allâh dem i helvetet eller också låter Han bli att straffa dem. Han avgör det och Han vet Sina slavars tillstånd. De muslimska syndarna ska i alla fall till paradiset. Allâh kommer att låta medlare medla för dem varefter, efter att de har förkolnat, föra ut dem ur Elden. Därefter låter Han dem bada i en flod utanför paradiset så att de växer till sig liksom ett frö växer i det som kommer med en översvämning. Där återfår de sina själar varpå de stiger in i paradiset och tror att ingen har erhållit större gåva.

Vad beträffar avgudadyrkare som gjort sig skyldiga till större typ av avguderi, otro, hyckleri och kätteri – såsom judar, nasaréer, idoldyrkare, zoroastrier och ateister – och dör i det tillståndet, erhåller de ingen medling eller förlåtelse för sina synder. Ty för sådana är paradiset förbjudet. Allâh (´azza wa djall) sade:

إِنَّ اللّهَ لاَ يَغْفِرُ أَن يُشْرَكَ بِهِ وَيَغْفِرُ مَا دُونَ ذَلِكَ لِمَن يَشَاء

Allâh förlåter inte att det avgudas med Honom, men Han förlåter den Han vill hans mindre synder.”1

Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah utgår från denna Qur’ân-vers för att fastställa att inga avgudadyrkare kommer någonsin att förlåtas, utan hänsyn till deras olikartade avguderi, brott och otro.

14:48