66. Profetens aktsamhet om Tawhîds gränser och förebyggande mot allt som leder till avguderi

Shaykh-ul-Islâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb (rahimahullâh) sade:

1 – ´Abdullâh bin ash-Shukhayr (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Jag begav mig med Banû ´Âmirs delegation till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Vi sade: ”Du är vår mästare.” Han sade: ”Allâh (tabârak wa ta´âlâ) är Mästaren.” Vi sade: ”Och den bäste av oss och den givmildaste och mäktigaste av oss.” Han sade: ”Säg det ni säger, eller något av det ni säger, och låt inte Satan förvilla er.”1

Rapporterad av Abû Dâwûd med en bra berättarkedja.

2 – Anas (radhiya Allâhu ´anh) berättade att människorna sade:

”Allâhs sändebud! Du bäste av oss, son till den bäste av oss! Du vår mästare, son till vår mästare!” Då sade han: ”Människor! Säg det ni säger, eller något av det ni säger, och låt inte Satan förleda er. Jag är Muhammad, Allâhs slav och sändebud. Jag vill inte att ni upphöjer mig ovanför min nivå som jag har fått av Allâh (´azza wa djall).”2

Rapporterad av an-Nasâ’î med en bra berättarkedja.

FÖRKLARING

Här talar författaren om en verbal aktsamhet för Tawhîd. Den praktiska aktsamheten för Tawhîd har redan angivits. Detta kapitel handlar om aktsamheten för Tawhîds gränser. Gränserna är inte desamma som det begränsade. Rubriken är alltså det starkaste som är förknippat med Tawhîd och talesätt.

Sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) visade aktsamhet för Tawhîd och dess gränser mot talesätt och handlingar så att inte människor skall närma sig avguderiet och falla i det. Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) varnade för allt som leder till avguderi, vilket bevisar det fullkomliga budskapet.

1 – ´Abdullâh bin ash-Shukhayr (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Jag begav mig med Banû ´Âmirs delegation till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Vi sade: ”Du är vår mästare.” Han sade: ”Allâh (tabârak wa ta´âlâ) är Mästaren.” Vi sade: ”Och den bäste av oss och den givmildaste och mäktigaste av oss.” Han sade: ”Säg det ni säger, eller något av det ni säger, och låt inte Satan förvilla er.”

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Allâh (tabârak wa ta´âlâ) är Mästaren.”

Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade så utav ödmjukhet och rädsla för att de skulle falla i överdrift. För övrigt är han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) mänsklighetens mästare. Alltså sade han så dels utav ödmjukhet och dels utav rädsla för att de skulle falla i överdrift. Det bevisar att om någon säger till någon annan att han är deras mästare, så skall den andre säga:

”Allâh (tabârak wa ta´âlâ) är Mästaren.”

Detta för att han inte skall drabbas av självöverskattning.

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”… och låt inte Satan förleda er.”

Det vill säga till något olämpligt. Låt honom inte leda er till avguderi och överdrift. Bruka de vanliga ordvalen såsom Abûl-Qâsim, Allâhs sändebud och Allâhs profet. Bruka inte ordval som kan leda till överdrift. Allâh (ta´âlâ) sade:

يَا أَيُّهَا الرَّسُولُ

”Du sändebud!”3

يَا أَيُّهَا النَّبِيُّ

”Profet!”4

سُبْحَانَ الَّذِي أَسْرَى بِعَبْدِهِ لَيْلاً

”Fri från brister är Han som under natten förde Sin slav…”5

الْحَمْدُ لِلَّهِ الَّذِي أَنزَلَ عَلَى عَبْدِهِ الْكِتَابَ وَلَمْ يَجْعَل لَّهُ عِوَجَا

”Allâh ske lov och pris, som har uppenbarat denna Skrift för Sin slav och som inte har låtit dess mening skymmas av slingrande formuleringar.”6

Syftet med det hela är att förebygga allt som får människorna att bagatellisera avguderiet. Tilltal som ”mästare” och liknande överdrifter som missbrukas idag kan sluta med att de börjar dyrka den tilltalade, tillbe honom, be honom om hjälp, hävda att han känner det dolda och dylikt. Så gjorde författaren till poesin ”al-Burdah” när han sade:

Du ädlaste skapelse! Jag har ingen annan att vända mig till vid olyckor än dig.

Om du inte ärar mig på Domedagen och tar tag i min hand, är jag är misslyckad.

Till din givmildhet hör detta liv och dess rikedomar

och till din kunskap hör vad som står i Tavlan och Pennan.

Han överdrev av sådan grad att han sade att det är profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som räddar på Domedagen och att den som inte räddas av profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) är dömd. Detta är en större överdrift. Han sade också att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) vet vad som står i Tavlan och Pennan och att han har kunskap om allting.

Muslimen är alltså skyldig att akta sin tunga och tala måttligt oavsett om han talar om sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) eller någon annan. Han måste ha ett föreskrivet förhållande till sändebuden (sallâ Allâhu ´alayhim wa sallam), de rättfärdiga och de lärda så att han inte överdriver liksom judarna och nasaréerna överdrev. Slutligen började de dyrka sina profeter, rättfärdiga och lärda och be dem om hjälp. De föll i det större avguderiet som är den oförlåtliga synden.

1Abû Dâwûd (4806) och al-Bukhârî i ”al-Adab al-Mufrad” (211). Autentisk berättarkedja enligt al-Albânî i ”Mishkât-ul-Masâbîh” (4900).

2Ahmad (13553) och an-Nasâ’î (10078). Autentisk enligt al-Albânî i ”Islâh-ul-Masâdjid” (1/126).

35:67

460:12

517:1