66. Pausen

Därefter satte han sig upp och lade vikten på sitt utsträckta vänsterben så att han satt rakryggad1.

1al-Bukhârî och Abû Dâwûd. Den här sittningen är känd bland de lärda som ”pausen”. Den åsikten har ash-Shâfi´î och liknande rapporteras från Ahmad, vilket nämns i ”at-Tahqîq” (1/111). Åsikten passar Ahmad sett till hur han månade om att följa Sunnah som saknade kontroverser. Ibn Hâni’ sade:

”Ibland kunde jag se Abû ´Abdillâh (dvs. Imâm Ahmad) stödja sig på händerna när han reste sig upp till sista Rak´ah och ibland kunde jag se honom sätta sig upp och därefter ställa sig upp.” (Masâ’il-ul-Imâm Ahmad (1/57))

Den åsikten har även Imâm Ishâq bin Râhûyah som sade:

”Det var profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah att stödja sig på händerna och resa sig upp utan hänsyn till om han var gammal eller ung.” (al-Masâ’il (2/147/1) av al-Marwazî. Se ”al-Irwâ’” (2/82-83))