66 – Ihsân och dess pelare

Den tredje nivån är Ihsân. Den har endast en grundpelare, nämligen ”att du dyrkar Allâh som om du ser Honom. För även om du inte ser Honom, ser Han sannerligen dig”. Beviset är Hans (ta´âlâ) ord:

إِنَّ اللّهَ مَعَ الَّذِينَ اتَّقَواْ وَّالَّذِينَ هُم مُّحْسِنُونَ

”Allâh är med dem som fruktar och som gör det goda och det rätta.” (16:128)

وَتَوَكَّلْ عَلَى الْعَزِيزِ الرَّحِيمِ الَّذِي يَرَاكَ حِينَ تَقُومُ وَتَقَلُّبَكَ فِي السَّاجِدِينَ إِنَّهُ هُوَ السَّمِيعُ الْعَلِيمُ

”Och lita till den Allsmäktige, den Barmhärtige, som ser dig när du reser dig, och när du är hos dem och de faller ned på sina ansikten i tillbedjan. Han är Den som hör allt, vet allt.” (26:217-220)

وَمَا تَكُونُ فِي شَأْنٍ وَمَا تَتْلُو مِنْهُ مِن قُرْآنٍ وَلاَ تَعْمَلُونَ مِنْ عَمَلٍ إِلاَّ كُنَّا عَلَيْكُمْ شُهُودًا إِذْ تُفِيضُونَ فِيهِ

”Vilken fråga din uppmärksamhet än riktas mot och vad ni än läser ur Qur´ânen och vilket arbete ni än ägnar era krafter åt – är Vi vittne till allt då ni griper er an med det.” (10:61)


FÖRKLARING

 

Ihsân är motsatsen till att göra något ont och innebär att göra något fint och hindra något ont. På så sätt handlar det om att behandla Allâhs tjänare väl med egendom, position, kunskap och liv.

Vad berör egendomen, rör det sig om att skänka, donera och betala allmosan. Allmosan är den bästa typen av det eftersom den är en av islams pelare och dess väldiga grunder. Ingens islam fullbordas utan den. Den hör till de spenderingar Allâh (´azza wa djall) älskar mest. Den efterföljs av det som maken är ålagd att förse sin hustru, sina föräldrar, sin familj, sina syskon och deras barn, farbröder, fastrar, mostrar och så vidare. Detta efterföljs i sin tur av donationer till fattiga och andra som är berättigade att ta emot donationer som till exempel studenter.

Vad berör positionen, må det hända att en person har en viss position hos någon som har makt. I detta fall bör han använda sin position. Exempelvis kommer en man och ber honom medla inför maktinnehavaren. Det kan röra sig om att avvärja något ont från honom eller medföra något gott till honom.

Vad berör kunskapen, använder han sig utav den för att undervisa Allâhs tjänare i allmänna och privata sittningar och studiecirklar. Detta gäller även om det skulle ske under en kaffepaus. Det hör till godhet och välvilja att du lär folk. Om du skulle sitta i en allmän sittning, är det fint att du lär folk. Däremot måste du vara vis i detta sammanhang. Bli inte till en börda för dem på så sätt att varenda gång du sitter med dem, tillrättavisar du dem och talar med dem. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade tillrättavisa människorna utan att göra det för mycket. Människor blir uttråkade. När de blir uttråkade, blir de trötta och svaga. Det kan även gå så långt, att de börjar hata det goda på grund av det långa och mångfaldiga talet.

Vad berör livet, sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) (i betydelse):

”Det hör till välgörenhet att du hjälper en man med hans riddjur genom att bära upp honom på det eller räcka honom hans uppehälle.”[1]

Här har du en man vars uppehälle du hjälper till att bära, visar honom vägen eller något liknande. Allt detta hör till Ihsân. Detta är beträffande Ihsân till Allâhs tjänare.

Angående Ihsân i dyrkan till Allâh, handlar det om att dyrka Allâh som om du ser Honom. Detta har sagts av profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Dyrkan som går ut på att dyrka Allâh som om man ser Honom, är en dyrkan bestående av strävan och hopp. När dyrkan består av strävan och hopp, uppmuntras människan till den, ty hon strävar efter det som hon älskar. Hon dyrkar Honom som om hon ser Honom. Hon riktar sig mot Honom, ångrar sig inför Honom och försöker komma Honom (subhânah) närmare.

I frasen ”för även om du inte ser Honom, ser Han sannerligen dig” finns dyrkan som består av flykt och rädsla. Därför är detta Ihsâns andra nivå. Om du inte dyrkar Allâh (´azza wa djall) som om du ser Honom, söker Honom och uppmanar dig själv att komma till Honom, skall du dyrka Honom som om det är Han som ser dig. I detta fall dyrkar du Honom den räddes dyrkan som flyr från Hans plåga och bestraffning. Denna nivå anser de fromma dyrkarna vara lägre än den första.

Dyrkan som ägnas Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) är precis som Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) sade:

Dyrkan ägnad den Nåderike är att
Hans dyrkare har den yttersta
Kärleken och underkastelsen till Honom
Dessa två är pelarna

Dyrkan är alltså byggd på dessa två faktorer; den yttersta kärleken och den yttersta underkastelsen. I kärlek finns strävan och i underkastelsen finns rädslan och flykten. Detta är alltså Ihsân i dyrkan ägnad Allâh (´azza wa djall). Om människan dyrkar Allâh på detta vis, kommer hon att dyrka Honom (´azza wa djall) uppriktigt. Med liknande dyrkan kommer hon varken att avse ögontjäneri, rykte eller beröm från människorna. Hon berörs inte om de ser henne eller inte. Hon ser likadant på båda situationerna. Hur fallet än lyder, utför hon sin dyrkan på ett bra sätt. Det hör till den fullkomliga uppriktigheten att göra allt för att dyrka bortom människornas ögon och att man dyrkar sin Herre avskärmat. Det enda undantaget är om det är till muslimernas, eller islams fördel, att dyrkan offentliggörs. Exempel på det är en följd man som tas till förebild och vill visa människorna hur han utför dyrkan så att de rättar sig efter handlingen. Ett annat exempel är att han offentliggör dyrkan för att hans vänner och kollegor skall ta till sig den. Detta är en god handling. Nyttan av att offentliggöra denna handling kan vara bättre och ädlare än nyttan av att dölja den. Därför berömmer Allâh (´azza wa djall) dem som skänker välfärd dolt och öppet. Om det är bättre, nyttigare, frommare och ångerfullare för hjärtat att göra det dolt, gör man det dolt. Och om det finns nytta för islam, om dess ritualer offentliggörs, och muslimerna, som tar personen till förebild, görs det offentligt.

Den troende tittar alltid på det som är nyttigast. Ju nyttigare dyrkan är, desto fullkomligare och bättre blir den.

 

[1] al-Bukhârî (2891) och Muslim (1009).