66. Det första svaga tillägget till den blindes hadith

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

at-Tawassul – Anwâ´uh wa Ahkâmuh, ss. 81-83

Var medveten om att det i vissa berättarkedjor till den blindes hadith finns två tillägg vilkas avvikelse och svaghet måste klargöras, så att läsaren får klarhet och inte luras av det som sägs av dem som använder dem som bevis i strid med sanningen och det rätta. Det första tillägget är Hammâd bin Salamahs tillägg. Han sade: Abû Dja´far al-Khatmî berättade för oss… Därefter nämnde han berättarkedjan och hadithen i enlighet med Shu´bahs rapportering, med det enda undantaget att han förkortade lite och lade till i slutet, efter orden ”och låt min Profet medla för mig när det gäller att återställa min syn”:

”Och om du behöver någonting, gör då likadant.”

Detta rapporterar Abû Bakr bin Abî Khaythamah i sin ”at-Târîkh”. Han sade:

”Muslim bin Ibrâhîm berättade för oss: Hammâd bin Salamah berättade den för oss.”

Detta tillägg förklarades vara bristfälligt av Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah i ”al-Qâ´idah al-Djaliyyah” eftersom Hammâd bin Salamah är ensam om det och det motstrider Shu´bahs rapportering – och han är den bäste som rapporterar denna hadith.

Denna bristförklaring är överensstämmande med Hadith-lärans principer och strider inte alls mot dem, medan Shaykh al-Ghumârîs uttalande i ”al-Misbâh” om att Hammâd är pålitlig, att han tillhör Autentiskas män och att den pålitliges tillägg är godtagbart, är antingen ett uttryck för ouppmärksamhet från hans sida eller ett tecken på att han låtsas vara ouppmärksam på det som har bekräftats inom terminologins principer, nämligen att tillägg endast godtas om de inte motstrider det en pålitligare återberättare har rapporterat. Hâfidh Ibn Hadjar sade i ”Nukhbat-ul-Fikr”:

”Ett tillägg är godtagbart så länge det inte motstrider den som är pålitligare. Om det motsägs av något starkare, är det starkare bevarat och det som står emot det udda.”

Detta villkor saknas dock här. Även om Hammâd bin Salamah var en av Muslims män, hade han utan några som helst tvivel sämre minne än Shu´bah. Detta klargörs för dig då du går igenom dessa två mäns biografier i de sakkunnigas böcker. Den förste nämner adh-Dhahabî i ”al-Mîzân”, en bok vari han endast nämner personer som har varit föremål för kritik. Han säger:

”Pålitlig, men han förfelade.”

Shu´bah nämns däremot inte alls i boken! Dessutom klargörs skillnaden då du funderar över Hâfidh Ibn Hadjars biografier om dem. Han sade i ”at-Taqrîb”:

”Hammâd bin Salamah. Pålitlig, dyrkare och den stadigaste av alla när det gäller Thâbit. Hans minne förändrades dock mot slutet.”

Därefter sade han:

”Shu´bah bin al-Hâdjdj. Pålitlig och behärskande memorerare. ath-Thawrî brukade säga att han är de troendes ledare i hadith. Han är den förste i Irak som granskade männen. Han skyddade Sunnah och var en dyrkare.”

När Hammâds motsättning till Shu´bah och hans tillägg i denna hadith klargörs för dig, ser du att detta tillägg är oacceptabelt eftersom det motsätter sig den som är pålitligare. I stället är detta tillägg udda, vilket Hâfidh Ibn Hadjars tidigare ord i ”Nukhbat-ul-Fikr” antydde. Dessutom kan Hammâd ha rapporterat denna hadith efter att hans minne hade försämrats och därmed ha begått ett misstag. Likaså verkar det som om Imâm Ahmad också antydde att detta tillägg är udda.

Han rapporterade denna hadith via Mu’ammal bin Ismâ´îl från Hammâd, direkt efter Shu´bahs tidigare nämnda rapportering, men han nämnde aldrig hadithens formulering, utan hänvisade i stället till den formulering som Shu´bahs hadith har och sade:

”Och han nämnde hadithen.”

Likaså kan det vara så att tillägget aldrig ägde rum i den rapportering som rapporteras via Mu’ammal från Hammâd. Därför nämnde Imâm Ahmad inte tillägget, i enlighet med memorerarnas bruk: när de hänvisar från en återberättelse till en annan, klargör de vilka tillägg den hänvisade återberättelsen har jämfört med den första.

Sammanfattningsvis är detta tillägg inte autentiskt eftersom det är udda. Och om det hade varit autentiskt skulle det ändå inte ha varit bevis för att medelanskaffning via hans (ﷺ) essens är tillåten, ty det är möjligt att frasen ”Och om du behöver någonting, gör då likadant” syftade på att han skulle bege sig till Profeten (ﷺ) medan han levde och be honom om åkall och medelanskaffning via honom, samt att han skulle två sig, be och åkalla med det åkall som Allâhs Sändebud (ﷺ) lärde honom – och Allâh vet bättre.