66. Den kloke och gästvänligheten

1 – Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som tror på Allâh och den Yttersta dagen skall ära sin gäst. Den som tror på Allâh och den Yttersta dagen skall inte besvära sin granne.”

2 – Jag rekommenderar den kloke att ha som vana att bjuda människor på mat och vara gästvänlig. Matbjudning är ett av de ädlaste, största och vackraste dragen. Den som är känd för att bjuda folk på mat betraktas som ädel av alla människor. Gästvänligheten lyfter upp en person till de högsta nivåerna även om han kommer från en lägre härkomst.

3 – Sa´îd bin al-Musayyab sade:

”Den förste som tog hand om gästerna var Ibrâhîm (´alayhis-salâm).”

4 – Varenda en som har varit ledare under den hedniska tiden och i islam har blivit det genom att bjuda folk på mat och vara gästvänlig.

5 – Araberna ansåg inte givmildheten vara något utan gästvänlighet och matbjudning. De ansåg inte en person vara generös om han inte ägde de egenskaperna. Vissa av dem kunde gå ut flera kilometer i hopp om att hitta en gäst.

6 – al-Hasan bin ´Îsâ bin Mâsardjas sade:

”Jag reste med Ibn-ul-Mubârak från Khurâsân till Bagdad och jag såg inte honom äta ensam en enda gång.”

7 – Poängen i gästvänligheten ligger i att inte se ned på det lilla man har. Man skall bjuda gästen på det man har. Den som ser ned på något skänker inte det.

8 – ´Uqbah bin ´Alqamah och Mubashshir bin Ismâ´îl frågade al-Awzâ´î om gästvänlighetens betydelse. Han sade:

”Ett leende och ett fint tal.”

9 – Den snålaste är han som snålar med maten och den generösaste är den generösaste med maten.

10 – Till gästvänligheten hör ett fint tal, ett leende och att värden tar personligen hand om sin gäst. Den som tjänar sina gäster är inte förnedrad och den som använder sig av sina gäster eller ber om betalning är inte mäktig.

11 – Sa´îd bin al-Musayyab sade:

”Jag mättar hellre en mage än vallfärdar om och om igen.”