Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât al-Mukhtasarah ´alâl-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 76-77

Ingen annan än Ahl-ul-Bid´a som Djahmiyyah och Mu´tazilah förnekar Beskådningen. Enligt dem fordrar en beskådning att Allâh befinner Sig i en riktning, vilket Han inte gör enligt dem. Utifrån deras teori är Allâh varken innanför skapelsen eller utanför skapelsen, ovanför skapelsen eller under skapelsen, till höger om skapelsen eller till vänster om skapelsen. Han är helt enkelt inte i någon riktning. Med andra ord finns Han inte alls. Fjärran är Allâh från vad de säger! På grund av denna falska teori förnekar de Beskådningen.

Vad Ashâ´irah beträffar, insåg de att de inte kunde förneka bevisen för Beskådningen. Så de bekräftade Beskådningen, men utan riktning. Det är högst motsägelsefullt och märkligt. Allt befintligt befinner sig i en riktning. Således avvisades de till och med av Mu´tazilah som beskyllde dem för en omöjlig teori. Ahl-us-Sunnah säger att Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) ska beskådas samtidigt som Han är uppe, ovanför människorna.

Om deras dementerande riktning är en skapad sådan, så är Allâh inte i en riktning; Han är inte inkarnerad i Sin skapelse. Om riktningen åsyftar Allâhs befintlighet ovanför skapelserna, så är det ett bekräftat faktum. Visst är Allâh (ta´âlâ) uppe, ovanför skapelserna. För övrigt har riktningen i förhållande till Allâh varken bekräftats eller dementeras i Qur’ânen. Däremot gäller denna angivna detaljering.