65. Bönerna mellan de två Sudjûd
Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade säga mellan de två Sudjûd:
اللَّهُمَّ اغْفِرْ لي وارْحَمْني وَاهدِني وَاجْبرْني وَعَافِنِي وَارْزُقْني
”Allâh! Förlåt mig, benåda mig, vägled mig, stärk mig, skona mig och sörj för mig.”1
I vissa formuleringar står det:
رَبِّ اغْفِرْ لِي وارْحَمْني وَاهدِني وَاجْبرْني وَعَافِنِي وَارْزُقْني
”Herre! Förlåt mig, benåda mig, vägled mig, stärk mig, skona mig och sörj för mig.”
Ibland sade han:
رَبِّ اغْفِرْ لِي ربِّ اغْفِرْ لي
”Herre! Förlåt mig! Herre! Förlåt mig!”2
Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade läsa det under nattbönen3.
Därefter gjorde han Takbîr och gick ned i andra Sudjûd4. Han befallde mannen som bad fel att göra samma sak och sade till honom efter att ha sagt åt honom att vara lugn mellan de två Sudjûd:
”Därefter säger du:
الله اكبر
”Allâh är större.”
Sedan går du lugnt ned i Sudjûd så att varje ben hamnar på dess plats. [Därefter gör du samma sak i resten av din bön.]”5
Ibland hände det att han lyfte på händerna i samband med denna Takbîr6.
Han gjorde i denna Sudjûd det han gjorde i den första Sudjûd. Därefter lyfte han på huvudet och sade:
الله اكبر
”Allâh är större.”
Han befallde mannen som bad fel att göra likadant7 och sade:
”Därefter skall du göra likadant i varje Rak´ah och varje Sadjdah. Om du gör så, så är din bön fulländad, och om du reducerar något från det, så har du reducerat från din bön.”8
Ibland hände det att han lyfte på händerna9.
1Abû Dâwûd, at-Tirmidhî, Ibn Mâdjah och al-Hâkim som autentiserade den och adh-Dhahabî höll med.
2Ibn Mâdjah med en god berättarkedja. Imâm Ahmad valde den här bönen. Ishâq bin Râhûyah sade:
”Antingen säger han så tre gånger eller också läser han:
اللَّهُمَّ اغْفِرْ لي وارْحَمْني وَاهدِني وَاجْبرْني وَعَافِنِي وَارْزُقْني
”Allâh! Förlåt mig, benåda mig, vägled mig, stärk mig, skona mig och sörj för mig.”
Båda två rapporteras från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) mellan de två Sudjûd.” (Masâ’il-ul-Imâm Ahmad wa Ishâq bin Râhûyah, sid. 19, av Ishâq al-Marwazî)
3Det betyder dock inte att det inte är föreskrivet att läsa så i de obligatoriska bönerna eftersom det inte finns någon skillnad mellan obligatorisk bön och frivillig bön, vilket ash-Shâfi´î, Ahmad och Ishâq sade. De anser att handlingen är tillåten i obligatorisk bön och frivillig bön, vilket at-Tirmidhî nämnde. Även Imâm at-Tahâwî anser handlingen vara föreskriven, vilket han nämner i boken ”Mushkil-ul-Âthâr”. Den korrekta analogin stödjer också det. Ty det finns ingen position i bönen vari det inte är föreskrivet att läsa något. Således måste fallet vara detsamma i den här positionen. Det är klart och tydligt.
4al-Bukhârî och Muslim.
5Abû Dâwûd och al-Hâkim som autentiserade den och adh-Dhahabî höll med. Tillägget rapporteras av al-Bukhârî och Muslim.
6Abû ´Awânah och Abû Dâwûd med två autentiska berättarkedjor. Just den här upplyftningen av händer är Ahmads åsikt och även en av Mâliks och ash-Shâfi´îs åsikter.
7Abû Dâwûd och al-Hâkim som autentiserade den och adh-Dhahabî höll med.
8Ahmad och at-Tirmidhî som autentiserade den.
9Abû ´Awânah och Abû Dâwûd med två autentiska berättarkedjor. Just den här upplyftningen av händer är Ahmads åsikt och även en av Mâliks och ash-Shâfi´îs åsikter.