Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

at-Tawassul – Anwâ´uh wa Ahkâmuh, s. 80

Ty den förbjudna överdriften i hadithen har två betydelser. Den första är relaterad till ren hyllning, den andra till överdriven hyllning. Med det sagt kan hadithen förbjuda ren hyllning till honom (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i förebyggande syfte och föreskriva att man nöjer sig med att benämna honom som Allâhs älskade profet, sändebud och förtrogne samt att hylla honom utifrån Allâhs ord:

وَإِنَّكَ لَعَلى خُلُقٍ عَظِيمٍ

”Du har en väldig karaktär.”1

Vad mer kan en människa säga efter att Allâh (tabârak wa ta´âlâ) har sagt detta? Vilket värde finns det i att säga något efter Allâhs (ta´âlâ) vittnesbörd? Den största hyllningen till honom (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) är att vi säger om honom det som vår Herre (tabârak wa ta´âlâ) sade, nämligen att han är Allâhs slav och sändebud. Det är den största hyllningen som han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kan få och består varken av överdrift eller underdrift. När Allâh (ta´âlâ) tog upp honom till himlen och visade honom Sina stora tecken beskrev Han honom med slavskap och sade:

سُبْحَانَ الَّذِي أَسْرَى بِعَبْدِهِ لَيْلاً مِّنَ الْمَسْجِدِ الْحَرَامِ إِلَى الْمَسْجِدِ الأَقْصَى الَّذِي بَارَكْنَا حَوْلَهُ لِنُرِيَهُ مِنْ آيَاتِنَا إِنَّهُ هُوَ السَّمِيعُ البَصِيرُ

”Fri från brister är Han som under natten förde Sin slav från den heliga Moskén till den fjärran moskén, vars omgivningar Vi har välsignat, för att visa honom några av Våra tecken; Han är Den Hörande, den Seende.”2