64. Syndaren i efterlivet

´Allâmah Zayd bin Muhammad al-Madkhalî (d. 1435)

at-Ta´lîqât al-Latîfah ´alâ Usûl-is-Sunnah al-Munîfah, sid. 141-142

Imâm Ahmad bin Hanbal (rahimahullâh) sade:

Den som träffar Allâh efter att ha gjort en synd som fordrar straff i Elden, ångrat sig för den och inte vidhållit den, förlåts av Allâh. Han godtar Sina slavars ånger och förlåter synder.

FÖRKLARING

Detta är Ahl-us-Sunnahs dogm, ty de vet Qur’ânen, förstår dess betydelse och praktiserar den. Likaså vet och praktiserar de Sunnah. Följaktligen vet de att den ångerfulle syndaren är som den syndfrie. Den som gör en stor synd och ångrar sig, förlåts av Allâh (tabârak wa ta´âlâ).

Beträffande små synder som utförs av muslimer, troende och perfektionister, stryks de av goda handlingar. De raderas av rening, bön, vallfärder, tvagning och dylika handlingar. Stora synder stryks dock bara med ånger. Så när en stor syndare ångrar sig inför Allâh, förlåter Allâh honom och omvandlar dennes synder till goda handlingar. Skulle denne vidhålla sin stora synd och dö, förtjänar han att straffas och det är upp till Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) huruvida Han vill benåda eller bestraffa honom:

إِن تَجْتَنِبُواْ كَبَآئِرَ مَا تُنْهَوْنَ عَنْهُ نُكَفِّرْ عَنكُمْ سَيِّئَاتِكُمْ وَنُدْخِلْكُم مُّدْخَلاً كَرِيمًا

”Om ni, som ni befallts, undviker de svåraste synderna skall Vi utplåna era dåliga handlingar och föra er in genom en äreport.”1

وَهُوَ الَّذِي يَقْبَلُ التَّوْبَةَ عَنْ عِبَادِهِ وَيَعْفُو عَنِ السَّيِّئَاتِ وَيَعْلَمُ مَا تَفْعَلُونَ

”Det är Han som tar emot Sina slavars ånger och som förlåter och stryker ut dåliga handlingar; Han vet nämligen allt vad ni gör.”2

وَإِنِّي لَغَفَّارٌ لِّمَن تَابَ وَآمَنَ وَعَمِلَ صَالِحًا ثُمَّ اهْتَدَى

”Men Jag ger förvisso den full förlåtelse som ångrar sig, antar tron och sedan lever ett rättskaffens liv och följer vägledningen.”3

Alltså, Allâh stryker stora synder med ånger. Skulle den store syndaren vara monoteist och dö utan ånger, avgör Allâh om Han ska benåda eller straffa honom i enlighet med dennes synder. Med Sin favör och nåd, och sedan även till följd av medlarnas medlingar, för Allâh därefter ut honom ur helvetet och in i paradiset. Till följd av hans monoteism och handlingar hamnar han till sist i paradiset. Sådan är Allâhs nåd, och Han skänker den till den Han vill. Allâhs nåd är en outsinlig källa.

Såhär lyder som sagt Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs dogm. Allâh har fått dem att förstå och efterleva sanningen, proklamera den och sprida den bland människorna i hopp om Allâhs belöning och utav fruktan för Hans straff.

Därtill är det obligatoriskt att förstå och betro att den som gör sig skyldig till större avguderi, otro, hyckleri eller kätteri och dör i respektive tillstånd, utesluts ur islam och blir till helvetets bränsle – en sådan usel hemvist!

14:31

242:25

320:82