64. Största förlusten och väldigaste straffet
Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân
at-Ta´lîqât al-Mukhtasarah ´alâl-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 75
Allâh (ta´âlâ) sade om de otrogna:
كَلَّا إِنَّهُمْ عَن رَّبِّهِمْ يَوْمَئِذٍ لَّمَحْجُوبُونَ
”Nej! Denna Dag kommer de förvisso att se sig utestängda från sin Herre.”1
De kommer att vara avskärmade från Allâh; de kommer inte att se Honom. Ty de hädade ju Honom i jordelivet varför de ska avskärmas från Honom på Domedagen. Det är förvisso den största förlusten och det väldigaste straffet. Samtidigt är versens bibetydelse att de troende inte kommer att vara avskärmade från Allâh på Domedagen. De kommer att titta på Honom i efterlivet, ty de trodde på Honom i jordelivet fastän de inte sett Honom. De betrodde Honom med hjälp av Hans (subhânah) tecken och budskap. Som belöning låter Han dem beskåda Honom på Domedagen. Detta är alltså Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs dogm. Dessa var några av deras bevis ur Qur’ânen för det.
183:15