64. Kapitel om svordom om Allâh

Shaykh-ul-Islâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb (rahimahullâh) sade:

1 – Djundub bin ´Abdillâh (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”En man sade: ”Jag svär vid Allâh att Allâh inte skall förlåta den och den personen.” Då sade Allâh (´azza wa djall): ”Vem är det som svär vid Mig om att Jag inte skall förlåta den och den personen? Jag har förlåtit honom och tillintetgjort dina handlingar.”1

2 – I Abû Hurayrahs (radhiya Allâhu ´anh) hadîth står det att mannen var en dyrkare. Abû Hurayrah sade:

”Han uttalade sig på ett sätt som förgjorde hans båda liv.”

FÖRKLARING

Kapitlet består av ett hot. Att svära om Allâh är ett våghalsigt påhopp på Allâh, en nedsatt Tawhîd och en svag tro.

1 – Djundub bin ´Abdillâh (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”En man sade: ”Jag svär vid Allâh att Allâh inte skall förlåta den och den personen.” Då sade Allâh (´azza wa djall): ”Vem är det som svär vid Mig om att Jag inte skall förlåta den och den personen? Jag har förlåtit honom och tillintetgjort dina handlingar.”

Djundub kan även uttalas som Djundab.

Hadîthen varnar för svordom vid Allâh om Allâh på så sätt att man svär vid Honom att Han inte skall göra en viss sak som att förlåta en viss person och liknande. Det är orättvist och vrångt sagt. Det är inte tillåtet eftersom människan vet inte vad Allâh skall göra och inte heller har hon någon rätt över personen ehuru han är en stor syndare. Din plikt är att be för hans vägledning. Det är möjligt att Allâh förlåter honom utan att du vet om det. Detta bevisar hur farlig tungan är. Det är obligatoriskt att hålla den i styr och inte tala på detta vis som drar ned på ens Tawhîd och tro.

2 – I Abû Hurayrahs (radhiya Allâhu ´anh) hadîth står det att mannen var en dyrkare. Abû Hurayrah sade:

”Han uttalade sig på ett sätt som förgjorde hans båda liv.”

Det som fick honom att uttala sig på detta dåliga vis var hans vaksamhet och dyrkan. Det bevisar att en människa kan gripas av en felaktig och destruktiv vaksamhet varpå hon vågar sig på att svära om Allâh. Måhända är hon vaksam och påbjuder det goda och förbjuder det onda utan kunskap. Måhända förbjuder hon det onda utan kunskap. Därför är det obligatoriskt att hålla sig till de föreskrivna tyglarna i samband med förbud och betrakta Allâhs gränser. Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Han uttalade sig på ett sätt som förgjorde hans båda liv.”

Ty det var allvarligt sagt. Hadîthen säger:

“En slav uttalar sig på ett sätt utan att fundera över dess innebörd varpå det får honom att falla i helvetet längre än avståndet mellan öst och väst.”2

Rapporterad av Muslim.

I en annan formulering står det:

”En slav uttalar sig på ett obekräftat sätt som väcker Allâhs vrede varvid Allâh skriver ned Sin vrede till den Dag då han träffar Honom.”3

1Muslim (2621).

2al-Bukhârî (6477) och Muslim (2988).

3Mâlik (1781), at-Tirmidhî (2319), Ibn Mâdjah (3969) och al-Hâkim (137). Autentisk enligt al-Albânî i ”as-Sahîhah” (888).