64. Den kloke och hjälpen till muslimerna

1 – Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som skonar sin broder en svårighet i detta liv skonar Allâh honom en av svårigheterna på Domedagen.”

2 – Alla muslimer är skyldiga att vilja muslimerna väl och se till att ta bort deras bekymmer och svårigheter. Den som skonar en muslim en svårighet i detta liv skonar Allâh honom en av svårigheterna på Domedagen.

3 – Riktiga bröder känns vid när det är svårt. Alla människor är ju vänner när de har det bra. De värsta bröderna är de som vänder sina bröder ryggen när det är som svårast och det värsta landet är landet som saknar bördig jord och säkerhet.

4 – al-Hasan al-Basrî sade:

”Jag föredrar hellre att man uppfyller sin broders behov än att man är i I´tikâf i två månader.”

5 – Personen som känner till belöningen bör inte låta bli att hjälpa andra med sin position eller egendom om så är möjligt. Han får göra det innan döden. Med döden avtar alla goda handlingar och då sörjer man allt gott som man har gått miste om.

6 – Den behövande får inte tjata om hjälp. Tjat kan faktiskt orsaka att man inte får något. Den som får måste tacka och den som inte får måste nöja sig med ödet. Frågan får endast ställas hemma hos dem man ber hjälp om. Den får inte vara i folksamlingar, moskéer eller offentligt.

7 – ´Umar bin al-Khattâb sade:

”Tigg inte av människor när de är i sina sittningar och moskéer så att ni inte besvärar dem. Fråga dem när de är hemma. Den som får, får, och den som inte får, får inte.”

8 – ´Umars (radhiya Allâhu ´anh) ord berör den givmilde. Om den givmilde blir frågad när han är med andra och inte har, skäms han. Om den fördömde blir frågad i en sittning eller moské finns det en större chans att han ger. Den fördömde ger ju inte utav tro eller värdighet. Han ger endast för att få ett fint rykte.

9 – Jag rekommenderar den kloke att han äter läder och suger på stenar och härdar i stället för att tigga av den fördömde. Att den fördömde ger är fult och att han inte ger är döden.

10 – Den kloke får inte vända sig till fienden, den dumme, syndaren, lögnaren eller den som är ute efter egenintressen för att be dem om hjälp. Det är inte tillåtet att be om två saker samtidigt. Det är inte tillåtet att uttrycka sitt starka behov. För den ädle räcker det att han känner till behovet utan tjat.