64. Allâh är rättvis

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

al-´Aqîdah at-Tahâwiyyah – Sharh wa Ta´lîq, sid. 97-99

Abû Dja´far at-Tahâwî (rahimahullâh) sade:

103 – Allt sker i enlighet med Allâhs (ta´âlâ) vilja, vetskap, beslut och bestämmelse.

104 – Hans vilja överväldigar alla viljor. Hans beslut överväldigar alla styrkor. Han gör vad Han vill och Han är aldrig orättvis.

105 – Han är frånkänd allt ont och all förstörelse, alla defekter och alla brister:

لَا يُسْأَلُ عَمَّا يَفْعَلُ وَهُمْ يُسْأَلُونَ

Han ställs inte till svars för Hans handlande, men de skall stå till svars.”1

FÖRKLARING

Ibn Abîl-´Izz sade:

Att Qur’ânen påvisar att Allâh frigör Sig orättvisa mot slavarna, fordrar en måttlig åsikt mellan Qadariyyahs och Djabriyyahs respektive åsikter. Det orättvisa och fula från människan är inte orättvist och fult från Honom, vilket är tvärtom det Qadariyyah, Mu´tazilah och andra tror. Deras syn på saken innebär jämförelse av Allâh med Hans skapelse. Han är den rike och förmögne Herren medan de är de fattiga och underordnade slavarna.

Inte heller står orättvisa för något omöjligt som inte inkluderas till förmåga, vilket är tvärtom det skolastiker och andra påstår. De anser att det är omöjligt att orättvisa förekommer i det möjliggjorda och bestämda. Faktum är att allt möjligt – om Han nu skulle göra det – är rättvist från Hans sida. De gör gällande att orättvisa härrör bara från den som påbjuds och förbjuds av andra, vilket inte gäller Allâh. Den åsikten avvisas av Allâh, som sade:

وَمَن يَعْمَلْ مِنَ الصَّالِحَاتِ وَهُوَ مُؤْمِنٌ فَلَا يَخَافُ ظُلْمًا وَلَا هَضْمًا

”Den som levde ett rättskaffens liv och var troende behöver inte frukta någon orättvisa eller reducering.”2

مَا يُبَدَّلُ الْقَوْلُ لَدَيَّ وَمَا أَنَا بِظَلَّامٍ لِّلْعَبِيدِ

“Min dom står fast, och Jag tillfogar ingen slavarna orätt!”3

وَمَا ظَلَمْنَاهُمْ وَلَكِن كَانُوا هُمُ الظَّالِمِينَ

“Vi gjorde dem ingen orätt; de begick orätt.”4

وَلَا يَظْلِمُ رَبُّكَ أَحَدًا

”… men din Herre skall inte låta någon tillfogas orätt.5

الْيَوْمَ تُجْزَى كُلُّ نَفْسٍ بِمَا كَسَبَتْ لَا ظُلْمَ الْيَوْمَ إِنَّ اللَّهَ سَرِيعُ الْحِسَابِ

“Den Dagen skall var och en få den lön han har förtjänat och ingen orätt skall ske denna Dag; Allâh är snar att kalla till räkenskap.”6

Dessutom återberättade Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att Han sade:

Mina slavar! Jag har förbjudit Mig själv orättvisa och förbjudit er vara orättvisa mot varandra. Behandla därför inte varandra orättvist.”7

Det påvisar två saker:

1 – Han har förbjudit Sig själv orättvisa, vilket inte kan implementeras på någon omöjlighet.

2 – Han har berättat att Han har förbjudit Sig själv orättvisa liksom Han har berättat att Han har påbjudit Sig själv nåd. Det avvisar deras teori att orättvisa härrör bara från den som påbjuds och förbjuds av andra, vilket inte gäller Allâh. Till dem ska det sägas att det är Han (subhânah) själv som har påbjudit Sig nåd och det är Han själv som har förbjudit Sig orättvisa. Han har påbjudit och förbjudit Sig själv sådant som Han förmår, inte sådant som Han inte kan beskrivas med.”8

121:23

220:112

350:29

443:76

518:49

640:17

7Muslim (2577) och Ahmad (5/160).

8Sharh al-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, s. 659-670