63 – Kapitel 11 – Gårdagens avguderi är mildare än dagens

”Säg: ”Föreställ er att Allâhs straff drabbar er eller att den Yttersta stunden är inne; kommer ni då att anropa någon annan om hjälp än Allâh om ni verkligen är sanningsenliga?” Nej, det är Honom ni anropar; och om det är Hans vilja räddar Han er då från det ni bad Honom om, och ni minns inte mer vad det var som ni brukade sätta vid Hans sida.” (6:40-41)

”När människan drabbas av ont, åkallar hon Allâh i ånger och ber om Hans hjälp; men när Han i Sin nåd beviljar hennes bön, glömmer hon det som hon förut anropade Honom om och sätter medgudar vid Hans sida och leder på detta sätt bort från Hans väg. Säg: ”Gläd dig en liten tid åt din otro – din arvedel är Elden!”” (39:8)

 

Förklaring

Denna vers visar att de endast brukade dyrka andra än Allâh under goda tider. Råkade de då ut för ett straff eller om Domedagen kommer, tillber de ingen annan än Honom. Han (ta´âlâ) sade:

”Nej, det är Honom ni anropar; och om det är Hans vilja räddar Han er då från det ni bad Honom om, och ni minns inte mer vad det var som ni brukade sätta vid Hans sida.” (6:41)

I detta fall glömmer de sina gudomar och tillber ingen annan än Allâh (´azza wa djall).

Om en människa råkar ut för något negativt, ber hon ångerfullt till Allâh. Skulle hon då däremot beviljas Hans nåd, glömmer hon det som hon förut anropade Honom om och sätter medgudar vid Hans sida och leder på detta sätt bort från Hans väg. Hon dyrkar avgudar under goda tider medan hon enbart dyrkar Allâh under svåra tider.