62 – Tron på sändebuden

…Hans sändebud…


FÖRKLARING

 

Sändebud är plural för ”sändebud” och betyder ”utsänd för att förkunna något”. I detta sammanhang betyder sändebud ”en människa som tar emot uppenbarelser och beordras att förkunna dem”.

Det första sändebudet var Nûh och det sista var Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Allâh (ta´âlâ) sade:

إِنَّا أَوْحَيْنَا إِلَيْكَ كَمَا أَوْحَيْنَا إِلَى نُوحٍ وَالنَّبِيِّينَ مِن بَعْدِهِ

”Vi har gett dig Vår uppenbarelse liksom Vi gav Nûh och de profeter som följde efter honom.” (4:163)

I ”Sahîh al-Bukhârî” rapporteras det i Anas bin Mâliks (radhiya Allâhu ´anh) hadîth om Medlingen (i betydelse):

”Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) nämnde att folket kommer att bege sig till Âdam för att medla för dem. Han kommer i sin tur att ursäkta sig och säga till dem: ”Gå till Nûh. Han är det första sändebudet som Allâh har sänt.””[1]

Allâh (ta´âlâ) sade om Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

مَّا كَانَ مُحَمَّدٌ أَبَا أَحَدٍ مِّن رِّجَالِكُمْ وَلَكِن رَّسُولَ اللَّهِ وَخَاتَمَ النَّبِيِّينَ

”Muhammad är inte fader till någon av era män. Han är Allâhs sändebud och profetlängdens sigill.” (33:40)

Det finns inte ett samfund utan att Allâh (ta´âlâ) har sänt ett sändebud till det med en enskild föreskrift, eller en profet som tar emot uppenbarelser för att återuppliva en tidigare föreskrift. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَلَقَدْ بَعَثْنَا فِي كُلِّ أُمَّةٍ رَّسُولاً أَنِ اعْبُدُواْ اللّهَ وَاجْتَنِبُواْ الطَّاغُوتَ

”Till varje samfund har Vi låtit ett sändebud komma för att förkunna: ”Dyrka Allâh och håll er borta från avguderi!”” (16:36)

وَإِن مِّنْ أُمَّةٍ إِلَّا خلَا فِيهَا نَذِيرٌ

”Inget folk har blivit utan en varnare som levde och dog bland dem.” (35:24)

إِنَّا أَنزَلْنَا التَّوْرَاةَ فِيهَا هُدًى وَنُورٌ يَحْكُمُ بِهَا النَّبِيُّونَ الَّذِينَ أَسْلَمُواْ

”Vi har uppenbarat Tawrâh med vägledning och ljus. Profeterna, som underkastade sig Allâhs vilja…” (5:44)

Sändebud är skapade människor och innehar varken någon andel av herraväldet eller gudomligheten. Allâh (ta´âlâ) sade om Sitt sändebud Muhammad (sallâ  Allâhu ´alayhi wa sallam), som förövrigt är sändebudens ledare med den högsta positionen hos Allâh:

قُل لاَّ أَمْلِكُ لِنَفْسِي نَفْعًا وَلاَ ضَرًّا إِلاَّ مَا شَاء اللّهُ وَلَوْ كُنتُ أَعْلَمُ الْغَيْبَ لاَسْتَكْثَرْتُ مِنَ الْخَيْرِ وَمَا مَسَّنِيَ السُّوءُ إِنْ أَنَاْ إِلاَّ نَذِيرٌ وَبَشِيرٌ لِّقَوْمٍ يُؤْمِنُونَ

”Säg: ”Jag kan inte uppnå förmåner för mig själv eller avvärja ett ont som hotar mig – ingenting händer mig utom det som Allâh vill. Men om jag hade haft full kännedom om det som är dolt för människor, skulle jag helt säkert ha kunnat uppnå mycket av detta livets goda och jag skulle ha undgått allt ont. Jag är bara en varnare och förkunnare av hoppets budskap till människor som tror.” (7:188)

قُلْ إِنِّي لَا أَمْلِكُ لَكُمْ ضَرًّا وَلَا رَشَدًا قُلْ إِنِّي لَن يُجِيرَنِي مِنَ اللَّهِ أَحَدٌ وَلَنْ أَجِدَ مِن دُونِهِ مُلْتَحَدًا

”Säg: ”Jag har ingen makt över er och kan inte vålla er skada; inte heller kan jag förmå er att följa den raka vägen.” Säg: ”Ingen kan skydda mig mot Allâh och jag kan heller inte finna en tillflykt undan Honom.”” (72:21-22)

De har likadana egenskaper som alla andra människor, som sjukdomar, död, hunger, törst och liknande. Allâh (ta´âlâ) sade om Ibrâhîm (´alayhis-salâtu was-salâm) när han beskrev sin Herre:

وَالَّذِي هُوَ يُطْعِمُنِي وَيَسْقِينِ وَإِذَا مَرِضْتُ فَهُوَ يَشْفِينِ وَالَّذِي يُمِيتُنِي ثُمَّ يُحْيِينِ

”Och Han som ger mig mat och dryck. Och när jag är sjuk, återger Han mig hälsan. Han skall låta mig dö och därefter väcka mig till nytt liv.” (26:79-81)

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade (i betydelse):

”Jag är likt er ingenting annat än en människa. Jag glömmer precis som ni glömmer. Om jag glömmer, skall ni påminna mig.”[2]

Allâh (ta´âlâ) beskrev dem som Sina tjänare när Han nämnde deras högsta positioner och berömde dem. Han (ta´âlâ) sade om Nûh:

إِنَّهُ كَانَ عَبْدًا شَكُورًا

”Han var sannerligen en tacksam tjänare!” (17:3)

Dessutom sade Han om Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

تَبَارَكَ الَّذِي نَزَّلَ الْفُرْقَانَ عَلَى عَبْدِهِ لِيَكُونَ لِلْعَالَمِينَ نَذِيرًا

”Väldig vare Han som steg för steg har uppenbarat för Sin tjänare den måttstock med vilken rätt kan mätas och skiljas från orätt för alla folk.” (25:1)

Han sade om Ibrâhîm, Ishâq och Ya´qûb (sallâ Allâhu ´alayhim wa sallam):

وَاذْكُرْ عِبَادَنَا إبْرَاهِيمَ وَإِسْحَقَ وَيَعْقُوبَ أُوْلِي الْأَيْدِي وَالْأَبْصَارِ إِنَّا أَخْلَصْنَاهُم بِخَالِصَةٍ ذِكْرَى الدَّارِ وَإِنَّهُمْ عِندَنَا لَمِنَ الْمُصْطَفَيْنَ الْأَخْيَارِ

”Och minns Våra tjänare Ibrâhîm och Ishâq och Ya´qûb, starka i anden och klarsynta. Vi gav dem – en särskild nåd – ett sinne helt inriktat på evigheten och deras plats hos Oss är bland de utvalda, de främsta.” (38:45-47)

Han sade om ´Îsâ bin Maryam (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

إِنْ هُوَ إِلَّا عَبْدٌ أَنْعَمْنَا عَلَيْهِ وَجَعَلْنَاهُ مَثَلًا لِّبَنِي إِسْرَائِيلَ

”Han var ingenting annat än Vår tjänare, som Vi i Vår nåd kallade till profet och gjorde till en förebild för Israels barn.” (43:59)

Tron på sändebuden omfattar fyra frågor:

Den första: Tron på att deras budskap från Allâh (ta´âlâ) är sant. Den som misstror ett av deras budskap, misstror alla andra. Allâh (ta´âlâ) sade:

كَذَّبَتْ قَوْمُ نُوحٍ الْمُرْسَلِينَ

”Även Nûhs folk beskyllde Allâhs budbärare för lögn.” (26:105)

Han förklarade dem misstro samtliga sändebud, trots att Nûh var det enda sändebudet som sändes till dem. Byggt på detta misstror de kristna även al-Masîh bin Maryam. De följer inte honom när de misstror Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och låter bli att följa honom. Detta gäller särskilt efter att han hade gett dem glada budskap om Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Och den enda betydelsen de finner i detta glada budskap, är att han är ett sändebud till dem. Det är meningen att Allâh skall rädda dem från villfarelse och leda dem till den Raka vägen via honom.

Den andra: Tron på de sändebud vilkas namn vi känner till. Exempel på dem är Muhammad, Ibrâhîm, Mûsâ, ´Îsâ och Nûh (´alayhim-us-salâtu was-salâm). Dessa fem sändebud var män som var fasta i sina föresatser. Allâh (ta´âlâ) nämnde dem på två plaster i Qur’ânen. En av dem är i kapitlet ”al-Ahzâb”:

وَإِذْ أَخَذْنَا مِنَ النَّبِيِّينَ مِيثَاقَهُمْ وَمِنكَ وَمِن نُّوحٍ وَإِبْرَاهِيمَ وَمُوسَى وَعِيسَى ابْنِ مَرْيَمَ

”Och Vi har tagit löfte av profeterna – av dig och av Nûh och Ibrâhîm och Mûsâ och ´Îsâ bin Maryam.”(33:7)

Den andra är i kapitlet ”ash-Shûrâ”:

شَرَعَ لَكُم مِّنَ الدِّينِ مَا وَصَّى بِهِ نُوحًا وَالَّذِي أَوْحَيْنَا إِلَيْكَ وَمَا وَصَّيْنَا بِهِ إِبْرَاهِيمَ وَمُوسَى وَعِيسَى أَنْ أَقِيمُوا الدِّينَ وَلَا تَتَفَرَّقُوا فِيهِ

”Han har föreskrivit för er samma regel för tron som Han anbefallde Nûh – detta har Vi uppenbarat för dig – och som Vi anbefallde Ibrâhîm och Mûsâ och ´Îsâ, nämligen att hålla fast vid den sanna trons principer och att aldrig tillåta söndring i den.” (42:13)

Vad berör de sändebud vilkas namn vi inte känner till, tror vi på dem allmänt sett. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَلَقَدْ أَرْسَلْنَا رُسُلًا مِّن قَبْلِكَ مِنْهُم مَّن قَصَصْنَا عَلَيْكَ وَمِنْهُم مَّن لَّمْ نَقْصُصْ عَلَيْكَ

”Vi har sänt ut sändebud före dig; om några av dem har Vi berättat för dig och om andra har Vi inte berättat för dig.” (40:78)

Den tredje: Tron på deras autentiska underrättelser.

Den fjärde: Handling utmed föreskriften som har förkunnats av sändebudet som har sänts till oss. Det är ingen annan än Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), det sista sändebudet. Han har sänts till samtliga människor. Allâh (ta´âlâ) sade:

فَلاَ وَرَبِّكَ لاَ يُؤْمِنُونَ حَتَّىَ يُحَكِّمُوكَ فِيمَا شَجَرَ بَيْنَهُمْ ثُمَّ لاَ يَجِدُواْ فِي أَنفُسِهِمْ حَرَجًا مِّمَّا قَضَيْتَ وَيُسَلِّمُواْ تَسْلِيمًا

”Nej, vid din Herre! De är inte sanna troende förrän de sätter dig som domare att döma mellan sig i alla sina tvister och därefter inte i sitt inre har någon invändning mot dina beslut, utan underkastar sig dem helt och fullt.” (4:65)

Tron på sändebuden utmed det vi har nämnt, ger följande resultat:

Det första: Kunskap om att Allâh (ta´âlâ) förbarmar Sig över Sina tjänare och tar hand om dem då Han har sänt sändebud till dem. Han har sänt dem för att de skall leda dem till Allâhs (ta´âlâ) väg och förklara för dem hur Allâh skall dyrkas. Detta med tanke på att människans intellekt inte klarar av att komma fram till det på egen hand .

Det andra: Tacksamhet mot Honom (ta´âlâ) för denna väldiga ynnest.

Det tredje: Kärlek och högaktning till sändebuden (´alayhim-us-salâtu was-salâm). De skall prisas i den mån som de förtjänar, för att de är Allâhs (ta´âlâ) sändebud och för att de har dyrkat honom, förkunnat Hans budskap och rått Hans tjänare.

De envisa anklagade sändebuden för lögn och påstod att Allâhs (ta´âlâ) sändebud inte kan vara människor. Allâh (ta´âlâ) har nämnt detta påstående och tillintetgjort det med Sina ord:

وَمَا مَنَعَ النَّاسَ أَن يُؤْمِنُواْ إِذْ جَاءهُمُ الْهُدَى إِلاَّ أَن قَالُواْ أَبَعَثَ اللّهُ بَشَرًا رَّسُولاً قُل لَّوْ كَانَ فِي الأَرْضِ مَلآئِكَةٌ يَمْشُونَ مُطْمَئِنِّينَ
لَنَزَّلْنَا عَلَيْهِم مِّنَ السَّمَاء مَلَكًا رَّسُولاً

”Ingenting hindrar människor att tro när vägledningen når dem utom denna deras invändning: ”Inte sänder väl Allâh en dödlig människa som Sitt sändebud?” Säg: ”Om änglarna hade vandrat omkring lugnt och stilla på jorden skulle Vi helt säkert ha låtit en ängel från himlen komma till dem som Vårt sändebud.” (17:94-95)

Allâh (ta´âlâ) tillintetgjorde detta påstående med att sändebuden måste vara människor eftersom de är sända till jordens befolkning som utgörs av människor. Hade jordens befolkning utgjorts av änglar, skulle Allâh låtit änglasändebud stiga ned till dem från himlen för att vara som dem. Allâh (ta´âlâ) berättade att de som anklagade sändebuden för lögn sade:

إِنْ أَنتُمْ إِلاَّ بَشَرٌ مِّثْلُنَا تُرِيدُونَ أَن تَصُدُّونَا عَمَّا كَانَ يَعْبُدُ آبَآؤُنَا فَأْتُونَا بِسُلْطَانٍ مُّبِينٍ قَالَتْ لَهُمْ رُسُلُهُمْ إِن نَّحْنُ إِلاَّ بَشَرٌ مِّثْلُكُمْ وَلَـكِنَّ اللّهَ يَمُنُّ عَلَى مَن يَشَاء مِنْ عِبَادِهِ وَمَا كَانَ لَنَا أَن نَّأْتِيَكُم بِسُلْطَانٍ إِلاَّ بِإِذْنِ اللّهِ

”Ni är bara dödliga människor som vi som vill hindra oss från att dyrka vad våra förfäder dyrkade. Låt oss då få ett klart bevis för att ni har sänts av Allâh.” Sändebuden svarade: ”Ja, vi är bara dödliga människor som ni; men Allâh visar den Han vill av Sina tjänare Sin nåd. Och för oss är det inte möjligt att ge er ett bevis utan Allâhs tillåtelse.”” (14:10-11)

 

[1] al-Bukhârî (4712), Muslim (194), Ahmad (9589), at-Tirmidhî (2551) och Ibn Khuzaymah i ”Kitâb-ut-Tawhîd” (347).

[2] al-Bukhârî (401), Muslim (572), an-Nasâ’î (1241) och al-Bayhaqî (3904).