62. Kampen till paradiset

´Allâmah Zayd bin Muhammad al-Madkhalî (d. 1435)

at-Ta´lîqât al-Mukhtasarah al-Yasîrah ´alâl-´Aqîdah at-Tahâwiyyah ash-Shahîrah, sid. 71-72

Ingen människa vet ifall hon ska hamna i paradiset eller i helvetet, i vilket tillstånd hon kommer att lämna jordelivet eller huruvida hon kommer att vara lycklig eller olycklig. Inga som helst skapelser vet det, inte ens nära änglar, profeter eller sändebud – ingen annan än den som Allâh (´azza wa djall) har underrättat. Däremot har Allâh (´azza wa djall) påbjudit skapelsen att göra goda handlingar. Goda handlingar är en anledning till inträde i paradiset och erhållning av Allâhs (tabârak wa ta´âlâ) nöje. Och vice versa. Synder är en anledning till inträde i helvetet. Sålunda har Allâh (´azza wa djall) befallt myndiga människor och djinner att göra goda handlingar och undvika synder och klargjort för dem vart bådadera leder. Följeslagarna (radhiya Allâhu ´anhum) sade:

Allâhs sändebud! Är det obestämt vad vi skall göra eller är det redan bestämt?” Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Det är redan bestämt.” Följeslagarna sade: ”Bör vi inte låta bli att handla och istället förlita oss på vårt öde?” Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Handla! Allt är underlättat för det som man är skapad för. För de lyckliga är de lyckligas handlingar underlättade och för de olyckliga är de olyckligas handlingar underlättade.” Sedan läste han upp:

فَأَمَّا مَن أَعْطَى وَاتَّقَى وَصَدَّقَ بِالْحُسْنَى فَسَنُيَسِّرُهُ لِلْيُسْرَى وَأَمَّا مَن بَخِلَ وَاسْتَغْنَى  وَكَذَّبَ بِالْحُسْنَى فَسَنُيَسِّرُهُ لِلْعُسْرَى

För den som villigt ger och fruktar och som tror på det högsta goda, skall Vi göra det lätt. Men den som håller hårt om penningpåsen och som tror sig vara fri från allt beroende och som förnekar det högsta goda, skall Vi göra det tungt och svårt.”12

Då sade ´Umar bin al-Khattâb (radhiya Allâhu ´anh):

”Nu får vi kämpa.”3

Det vill säga mer än annars, ty profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade förklarat för dem vad som bibringar lycka och olycka; goda handlingar respektive synder. Till följd därav blev de än flitigare.

192:5-10

2al-Bukhârî (4949) och Muslim (2647).

3ar-Radd ´alâl-Djahmiyyah (42) av ad-Dârimî.