62. Den kloke och givmildheten

1 – Givmildhet är kärlek och berömvärt och snålhet är hat och klandervärt. Det finns inget gott i pengar utan givmildhet.

2 – Den bästa givmildheten är att vara givmild med sin egna pengar och hålla sig borta från andras pengar. Den som är generös blir till ledare. Den som är snål blir usel.

3 – Snålheten är ett träd i helvetet vars grenar är här på jorden. Den som tar tag i en av dess grenar följer med ned till helvetet. Givmildheten är ett träd i paradiset vars grenar är här på jorden. Den som tar tag i en av dess grenar följer med upp till paradiset. Paradiset är de givmildas boning.

4 – Det finns ingen egenskap som vanhedrar och vanärar en person och hans religion som snålheten.

5 – Nâfi´ sade:

”När Ibn ´Umar blev sjuk i Madînah blev han sugen på vindruvor utom dess period. De gick ut för att leta efter druvor och fann dem endast hos en man. Han köpte sju druvor för ett silvermynt. Då kom en tiggare och han befallde att han skulle få dem.”

6 – Jag har inte sett någon i öster eller väster vara givmild och låta bli att besvära andra utan att han börjar leda alla människor. Den som vill ha en hög nivå i nästa liv och en ädel nivå i detta liv skall vara givmild och låta bli att besvära andra människor. Den som vill vanhedra och vanära sin personlighet och religiositet, tråka ut sina bröder och besvära sina grannar skall vara snål.

7 – Snålheten har fördömts av alla kloka människor under den hedniska tiden och i islam fram till i dag.