62. Abessiniens märkvärdighet
Imâm Shams-ud-Dîn Muhammad bin Ahmad adh-Dhahabî (d. 748)
al-´Uluww lil-´Alî al-Ghaffâr, s. 85
Förkortning och kommentarer: Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)
Källa: Mukhtasar-ul-´Uluww, s. 106-107
59 – Djâbir sade:
”Efter att Havsutvandrarna återvänt till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), sade han: ”Ska ni inte berätta det märkligaste som ni har sett i Abessinien?” En yngling bland dem sade: ”Allâhs sändebud! Medan vi satt där gick en av deras gamla kvinnor förbi. Hon bar på en vattenkruka. Hon gick förbi en av deras ynglingar som knuffade henne i ryggen, så att hon föll framstupa på knäna och hennes vattenkruka gick i bitar. När hon reste sig upp, vände hon sig om och sade: ”Du ska veta, din bedragare, när Allâh för fram Sin fotpall, samlar hela mänskligheten och händer och ben börjar säga vad de brukade göra. Du kommer att veta mitt och ditt fall imorgon hos Honom.” Då sade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Hon hade rätt. Hur ska Allâh rena ett folk vars svaga inte får sin rätt från dess starka?”
Berättarkedjan är sund1.
1Om han menar att den är sund via andra, är hans påstående godkänt. För övrigt återberättade han den via Muslim bin Khâlid, från Ibn Khuthaym, från Abûz-Zubayr. Den berättarkedjan är svag på grund av två orsaker. Den första är att Abûz-Zubayr inte konkretiserade sin återberättning. Han var bluffare, vilket författaren själv nämnde i “Mîzân-ul-I´tidâl”. Den andra är att Muslim bin Khâlid az-Zindjî är svag, vilket författaren själv nämnde då han citerade imamernas åsikt om honom. De flesta försvagar honom på grund av hans fel. Han avslutade hans biografi med orden:
“Dessa och liknande hadither avfärdar mannens styrka och försvagar honom. Via detta hållet rapporterade Ibn Hibbân (2584) den. Dock är inte Muslim ensam om att återberätta den. Ibn Mâdjah (4010) sade:
“Sa´îd bin Suwayd berättade för oss: Yahyâ bin Sulaym berättade för oss, från ´Abdullâh bin ´Uthmân bin Khuthaym.”
Både Yahyâ och Sa´îd besatt svaghet, men är okej vid uppföljningar. I det här fallet uppföljdes de av al-Fadhl bin al-´Alâ’, som berättade att Ibn Khuthaym berättade den för honom. Den rapporteras av Ibn Hibbân (1554) och al-Khatîb al-Baghdâdî i “Târîkh Baghdâd” (7/396). Hadithen från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) återberättas även via Djâbir och finns i al-Bayhaqîs “Shu´b-ul-Îmân” (2/432/2). Den intygas också av Abû Sa´îd i en annan berättelse som finns i “Mishkât-ul-Masâbih” (3004). I “at-Targhîb wat-Tarhîb” (3/138) finns ytterligare intygande rapporteringar. Hos al-Hâkim (3/256) förekommer ännu ett intyg. Med andra ord kvarblir bara den första bristen, nämligen att Abûz-Zubayr inte konkretiserade sin återberättning. Däremot återberättas berättelsen via ett annat håll i al-Bayhaqîs “al-Asmâ’ was-Sifât”, s. 404, och “Shu´b-ul-Îmân” (2/432), från ´Atâ’ bin as-Sâ’ib, från Muhârib bin Dithâr, från Ibn Buraydah, från sin fader (radhiya Allâhu ´anh), som berättade:
”Efter att Dja´far hade återvänt från Abessinien, frågade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) honom: ”Vad är det märkligaste som du har sett i Abessinien?” Han sade: ”Jag såg en kvinna bära en matkorg på sitt huvud, varpå en ryttare kom förbi och kastade bort den. Hon satte sig ned och började samla ihop den. Därefter vände hon sig om och sade: ”Ve dig! Vad ska du göra när Konungen för fram Sin fotpall och tar från förtryckaren och ger till den förtryckte?” Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) började skratta och förundrades över det. Sedan sade han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Må Allâh inte rena ett samfund som inte tar från den starke och ger till den svage utan att denne besväras.”
Hadithen hade varit autentisk om det inte hade varit för ´Atâ’ bin as-Sâ’ib, som blandade ihop saker och ting. Däremot används den i intygande syfte, varför hadithen är – om Allâh vill – sund.