61. al-Bûtîs orättfärdiga angrepp
Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)
at-Tawassul – Anwâ´uh wa Ahkâmuh, ss. 76-77
Med detta sagt är det nödvändigt att klargöra en viktig sak relaterad till ämnet. Bara för att vi negerar medelanskaffning via Profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) status eller någon profets eller någon rättfärdig persons status betyder det inte att vi negerar deras status eller position hos Allâh. Inte heller betyder det att vi hatar dem eller att våra hjärtan inte känner kärlek till dem, vilket al-Bûtî anklagade oss för när han sade:
”Det finns människor som har gått vilse och vilkas hjärtan inte känner kärlek till Allâhs Sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). De förkastar medelanskaffning via hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) essens efter hans död.”1
Det stämmer absolut inte. Vi hör till dem som uppskattar och älskar Allâhs Sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) mest och erkänner hans förträfflighet. Om detta uttalande tyder på något är det en blind illvilja som har fyllt hjärtan hos folk som är fiender till Salafiyyah och dess anhängare, så att de tar sig an denna allvarliga och svåra sakfråga, faller i detta fula och grava brott, äter sina muslimska bröders kött och beskyller dem för otro utan bevis. Det enda de grundar sina anklagelser på är antaganden, som enligt Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) är det lögnaktigaste talet. Jag vet inte hur denne orättfärdige författare kan utfärda en dom som endast Allâh (´azza wa djall) känner till, Han som allena vet vad som döljer sig i hjärtan. Tror du att han inte vet vad domen är för det, eller att han visst vet men att han drivs av en svart illvilja och ett dolt agg mot kallare till Sunnah? Oavsett svar påminner jag honom om två ädla hadither så att han lämnar sin avvikelse, vaknar ur sin försummelse och ångrar sin illgärning. Allâhs Sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:
”Om en man beskyller en muslimsk man för otro, är han antingen otrogen eller också är han själv otrogen.”2
Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade också:
”Till den värsta räntan hör orättfärdigt angrepp på en muslims heder.”3
Till sist frågar jag honom om han vet att han med sitt uttalande avvisar Salaf och beskyller samfundets imamer och stora lärde för otro, ty de tillät inte heller medelanskaffning via Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) eller någon annan efter deras död. Några av dem var som sagt Imâm Abû Hanîfah och hans följeslagare – må Allâh benåda dem! Abû Hanîfah sade ju som sagt:
”Ingen ska åkalla Allâh via något annat än Honom. Jag föraktar att man säger ’Vid de drag med vilka Din tron förtjänar heder’ eller ’Vid Din skapelses rätt’.”
Det är en olycka om du inte vet,
men en än större olycka om du vet
1Fiqh-us-Sîrah, s. 354.
2al-Bukhârî (6104) och Muslim (60).
3Ahmad (1651) och Abû Dâwûd (4876). Autentisk enligt al-Albânî i ”Sahîh-ut-Targhîb wat-Tarhîb” (2833).