Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

al-Fusûl fî Sîrat-ir-Rasûl, sid. 72-73

Med Vallgravskriget prövade och omtumlade Allâh Sina troende slavar varvid Han stadgade Sina troende och gudsfruktiga slavars tro och avslöjade det som hycklarna dolde, blottade dem och fördömde dem. Av Sin ynnest och favör sände Han ned Sitt stöd, stödde Sin slav, besegrade de Sammansvurna på egen hand, stärke Sin armé, förvisade hädarna i deras hat och skyddade de troende mot deras onda list. Hädanefter skulle Han förbjuda dem på alla sätt och vis att anfalla de troende. Han lät dem vara de besegrade och Sin grupp de segrande. Lov ske Allâh för det.

Enligt den korrekta åsikten bland historiker, bröt detta kriget ut i Shawwâl år 5. Beviset för det är att slaget vid Uhud ägde enhälligt rum i Shawwâl år 3. Därigenom berättar historiker hur Abû Sufyân lovade dem ett nytt Badr året därpå och att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) begav sig dithän, men att hedningarna vände om på grund av den rådande torkan i deras hemstad. Följaktligen skjöt de upp striden till det här året.